Skolan, flum, dialog och globalisering.

Skolan, flum, dialog och globalisering.

Angreppen mot den så kallade "flumpedagogiken" har varit rejäla de senaste åren. Man har velat ersätta "flumpedagogiken" med en traditionell förmedlingspedagogik. Begreppet flum är emellertid flummigt i sig i sin brist på konkretion.

Skolan och andra näraliggande fenomen har belysts av KK-stiftelsens konferens LearnIT, och den kan förhoppningsvis leda till bättre förståelse av det gungfly skolan befinner sig i.

Man skall kanske inte glorifiera (googlifiera) Internet och den nya tekniken in absurdum, men en genomgång av KK-stiftelsens material om KK-stiftelsens internationella konferens om lärande och It, LearnIT, föranleder oss att reflektera över var pedagogiken befinner sig och är på väg i en oviss globaliserad värld. Få tvekar idag om att IT har inneburIT genomgripande förändringar av kopernikanska dimensioner i vår värld. Dessvärre förefaller utbildningsväsendet inte vara riktigt delaktigt i denna utveckling.

Sedan länge har ett flertal forskare påpekat att vi befinner oss i en utvecklingsfas som tveklöst talar för att utbildningssystemet bör genomgå grundläggande uppdateringsförändringar och omvandlas i enlighet med IT-principernas konstruktivistiska paradigm, dvs. inte förmedlingspedagogik. Enklare uttryckt, i en värld där Internet genomsyras av megainformation blir det absurt att "i huvudsak" nöja sig med att "lära ut" och förmedla (reproducera) faktakunskaper. Det handlar mer om att förvandla eleven till en aktiv, delaktig aktör i undervisningssammanhanget och därmed problematisera kunskap och inte endast som det är brukligt, reproducera den. Elevernas delaktighet i sitt lärande är en dimension som i vår "nyauktoritära tid", (auktori-tära), tyvärr allt mer sällan förekommer vid våra utbildningsinstitutioner. Detta pga. att en förenklad populistisk pedagogik om "hårdare tag" och en önskan att återgå till en traditionell förmedlingspedagogik, börjat göra sig gällande i det politiska livet.

Internet har huvudsakligen redan löst informationsproblemet (faktaletandets förmedlingspedagogik). Kunskapsproblematiken finns emellertid kvar. Här erinrar vi oss Wittgensteins välkända sentens att fakta allena inte är kunskap. Eleverna måste alltjämt lära sig att värdera och problematisera vad som är relevant, viktig och väsentlig information, påpekar Roger Säljö, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och vetenskaplig ledare for LearnIT.

Det högteknologiska arbetslivet inriktar sig emellertid alltmer på att problematisera information och att utöka kreativiteten. Utöver de ovedersägliga kompetenserna att skriva, läsa och räkna ställer det nya samhället krav på ytterligare kompetenser, som att kunna förstå digitaltänkandet, bruka dess redskap och en kreativ problematiserad hantering av fakta.

Elever är mer vana vid nätet än vuxna, men behöver kvalificerad och tidskrävande handledning för att finna relevant information och tolkningsinstrument att producera kunskap. Detta aktualiserar det högst angelägna kravet att den nya skolan bör ha små undervisningsgrupper. Vissa har emellertid påpekat att tekniken gör läraren överflödig. Snarare förhåller det sig tvärtom visar forskningen; lärarens funktion blir alltmer betydande än tidigare, påpekar, bland andra, Sten Ludvigsen, professor vid Intermedia, Oslo universitet.

Tyvärr har skolan inte förändrats i paritet med det nuvarande samhället, påpekar Roger Säljö, en av många forskare i dagens skoldiskussion som menar att undervisningen fortfarande präglas av en lärobokskultur där läraren (förmedlingspedagogen), stänger dörren bakom sig och betonar faktakunskaper som kontrolleras med traditionella skriftliga prov.

Men diskrepansen finns även mellan hur forskare och politiker ser på skolans roll, påpekar forskarna. Betydande politiker strävar fortfarandet nota bene, anno 2008, efter att, på ett förenklat sätt (positivism), mäta och väga kunskap och pläderar för förmedlingspedagogiken som den enda vägens lösning på kunskapsfrågan. Det gör att man försummar undervisningens helhetsaspekt på ett förenklat reduktionistiskt och välbekant sätt. Man försummar också viktiga åtgärder som att samarbeta, (vi är intelligentare än jag), uppdaterade undervisningsformer och att skapa kunskap. Oumbärliga kompetenser i det nuvarande samhället.

Den traditionella förmedlingspedagogikens "löpandebandsundervisning", (förenklat: envägskommunikation, där läraren förmedlar och eleven passivt gapar och upprepar), befinner sig, mot bakgrund av en högteknologisk global värld, otvivelaktigt i dunkla marker. Den nuvarande skolpolitiken, som inte vill stödja sig på aktuell forskning, skulle med fog kunna anklagas för att vara ovetenskaplig, dvs. just "flummig". Den har förlorat sig i ett ålderdomligt töcken med minimal relevans i dagens kreativa informationssamhälle. Vad som behövs är inte primitiva åtgärder som, "hårdare tag och ökad kontroll" utan istället fler lärare, elevinflytande, uppdaterad undervisning och mindre klasser.

Hilda Persson

Alfredo Castro