LIBERAL SKOLPOLITIK?
LIBERAL SKOLPOLITIK? Eller antiliberal och otidsenligt
Folkpartiet konstaterat att den svenska skolan tappar mark gentemot andra nationer. För att komma tillrätta med problemen vill FP ”återinföra” ordning och reda i en mer kunskapsorienterad skola. En återgång till de gamla välkända tyska dygderna där honnörsorden är: lag, ordning och underkastelse är att driva den skolpolitiska klockan tillbaka.
Vi menar att FP: s skolpolitik är otvivelaktigt otidsenligt och retrovisionen är en skola a´la 30-. Konsekvenserna av en sådan pedagogik i praktiken skulle innebära på sikt negativa effekter för samhället som helhet. Antiliberala lösningar med en stank av bruksortens auktoritära kapitalism och en unken sovjetisk samhällstextur fungerar varken i arbetslivet, uppfostran eller i skolan.
Att mycket måste förändras i dagens skola är det få bevandrade existenser som betvivlar. Men att i desperation söka sig till gamla beprövade lösningar är ingen positiv recept på problemen.
Dagens skola är inte i behov av mindre modernitet, utan tvärtom. Mer autonomisk och själständig styrning, nya pedagogiska metoder, mer konsekvent implementering av elevdemokrati, mer kreativitet bland utövarna, mindre av konsensus nivellerande kollektiviserings tvång. Mer samarbete bland alla aktörer, personal och elever emellan. Mindre mainstream tänkande och mindre byråkratisering. Samt självfallet mer teknologi och lite mer pengar på vissa ställen är några av de akuta behoven.
Den Svenska skolan är idag ett pedagogiskt lapptäcke, ett sammelsurium av alltför skilda idéer och syften, där de pedagogiska koncepten inte längre är tydliga, delvis beroende på en bitvis alltför generaliserande läroplan och en mållös rekrytering av personalen. Den svenska skolan är som t.ex. en möbelfabrik som anställer snickare i största allmänhet i avsaknad av en egeninriktning.
Detta samtidigt med ett stort utrymme för tolkningar av läroplanens centralaste begrepp, bidrar till en konservering av de gamla pedagogiska principerna och konsekvent bidrar till tankestagnation.
Ett tydligt exempel, bland många andra, är begreppet elevdemokrati som med helt olika tolkningar leder till helt skilda uppfattningar.För somliga lärare betyder att eleverna ensamma skall bestämma och att lärarrollen skall annulleras, för andra att tillsammans på demokratiskt grund och i kontinuerligt dialogmed de inblandade,bestämma uttryck, form och innehåll i skolan. Andra uttrycker sig slarvigt med klyschan att eleverna skall placeras i centrum, vilket skämtsamt kan leda tankarna till att eleverna skall vara på stan.
Eleverna går igenom grundskolan och gymnasium där de föses mellan olika klassrum och möter lärare med totalt väsensskilda åsikter om hur undervisning skall bedrivas. Detta sammelsurium av metoder och förhållningssätt utmynnar i en ofrånkomlig medelmåttighet, kompromissernas rike är ett faktum. Och en minst sagt splittrat tillvaro för de arma eleverna. Resultatet blir den välkända ljumma soppan som dagens skola kan betecknas som. Här ger vi FP rätt i att något måste göras men deras förslag skickar Sverige flera decennier bakåt i tiden, sett ur ett pedagogiskt perspektiv. Det är pedagogiskt primitivismen.
I dag saknas det en röd tråd, ett gemensamt mål. Under Sveriges tid som industrination var målet tydligt för skolan. Sveriges industrier behövde en trogen, lojal och inte ifrågasättande skara arbetare som mekaniskt kunde reproducera varor dag ut och dag in. Folkskolan fullgjorde sitt uppdrag och realskolan fortsatte med övriga dvs. en elit som tänkte och en majoritet som utförde. Många av de metoder som tillämpades då används än idag och skulle få ytterligare fotfäste med FP: s skolpolitik. En ögonblicksbild av det moderna samhället visar att FP: s skolpolitiska program är en anakronism!
Att de liberala, dvs. frihetsliga partierna verkar för en hierarkiserande skola där baskunskaper och ordning och reda är det förhärskande begreppen är motsägelsefullt. Kunskap, på det sättet som FP menar, är idag en otidsenlig kvarleva från en redan svunnen tid. Att ha en skola där eleverna lär sig att reproducera färdigtuggad kunskap för att sedan haspla ur sig detta på ett mätbart nationellt prov tjänar ingen nytta. I t.ex. FP: s skolpolitiska program går följande att läsa:
”En del menar att det är förlegat med att lära eleverna kunskaper….Vår gemensamma allmänbildning i form av regentlängder, huvudstäder, satsdelar, inälvor och författare blir det nät av allmänbildning på vilket vi kan klistra annan information”
Om detta är den ”bildningsskola” som Folkpartiet vill skapa så är vi rädda för att vi hamnar än längre bak sett ur ett internationellt perspektiv. Det är samtidigt en ekivok tolkning av det gamla bildningsidealet.
Faktum är att i FP: s skolpolitiska program så nämns orden ”återinföra/återskapa” hela 16 gånger.
Vilka krav ställs då på våra unga när de om några år kommer ut på arbetsmarknaden och vad görs i skolan för att förbereda eleverna?
En av många som studerat detta är Bengt Wahlström som är en av Europas ledande experter inom omvärldsbevakning och framtidsstrategi, menar att vi står inför en utbildnings- och kunskapsrevolution som kommer att förändra hela vår tillvaro i grunden. Det nya vi ser skulle kunna beskrivas som det ”komplicerade samhället. Tydligast märks detta i arbetslivet där traditionella reproduktiva, manuella och okomplicerade arbeten i snabb taktförsvinner. Kunskapsbegreppet blir centralt i det nya samhället, men inte som reproduktiv kunskapsinhämtning utan snarare metodologisk vägledning för produktion snarare än reproduktion av färdigförpackad kunskapEn kreativ och skapande läroprocess. Mer om Wahlströms tankar finns att läsa i hans bok Europé 2002.
Richard Florida, amerikansk professor i ekonomi, menar att det tydligaste kännetecknet för den nya arbetsprocessen är behovet av kreativa människor. Det är kreativiteten som driver samhället framåt och kännetecknar de nya produktionsförhållanden pga. av teknologins otyglade utveckling avklingar det icke kreativa dvs. reproduktiva arbetet. Konsekvenserna av detta är bland annat att det i västvärlden uppstått en ny klass: den kreativa klassen som numera utgör en majoritet av befolkningen. Dom blir snabbt oersättliga och skapar sina egna förutsättningar och är konsekvent oumbärliga för de nya arbetsprocesserna.Det är folk som befinner sig ljusår ifrån de tyska dygderna och FP: s ”löpandebandsundervisning”.
Enligt R Florida kännetecknas kreativa människor av individualism, mångfald, tolerans, rastlöshet, flexibilitet och omställningsförmåga. Eftersom kreativiteten är den vitalaste faktorn som driver fram samhällsekonomin, borde framgångsrika samhällen organiseras efter sådana kriterier. Det är inte pengar allena som motiverar människor i arbetslivet, fortsätter Florida, utmaningar, ansvar, flexibilitet och erkännande är också viktiga komponenter vad beträffar motivationen i arbetslivet. Dessa egenskaper är viktiga beståndsdelar för att individer ska kunna agera kreativ och därmed känna tillfredställelse med sitt arbetsliv. Ungdomarna har pga. sin ungdomliga instinkt, känt av de otidsenliga arbetsförhållanden som råder i skolan, med brist på medbestämmande och allmänt föråldrade relationer (inga mössor etc.) och många av ”disciplinproblemen” bottnar i dessa otidsenliga problem. I klarspråk kan man säga att unga människor inte accepterar att undervisas i, och leva efter, gamla normer och värderingar. Skolan är följaktligen inte uppdaterad och en generation som inte är förberedda för arbetslivet är på väg att utexamineras.
Inte endast forskare av världsformat är medvetna om skolans anakronism. Även
Näringslivet ÄR bevisligen intresserat av en samtidsuppdateradskola. Bl.a. Har västsvenska handelskammaren, Anders Källman, påpekat att ”vare sig skolan eller högskolan förbereder för den framtida arbetsmarknaden”.
En slutsats, dragen för länge sedan av forskaren Madeleine Von Heland, och som från helt andra utgångspunkter pekar åt samma håll som Wahlström m.fl., är att den svenska skolan av idag förbereder eleverna för en verklighet som inte längre finns.
Och kören av skoluppdaterings krävande samhälls grubblare kan göras långt.
Den framtida skolan måste alstra både kreativa lärare och elever med förmågan attutveckla, förfina, uppfinna, konstruera, skapa mm. I dagens skola borde kreativitetsträningen stå i fokus. Ämnen som skall fungera som kreativitetskatalysatorer (slöjd, bild, teknik m fl.) för en alltmer marginaliserad tillvaro och ”kärnämnena” prioriteras upp till förmån för en mainstream-präglad och anakront löpandebandsundervisning som konsekvent inte hör vår tid till.
Nu, mer än någonsin, är det nödvändigt att kunskapen problematiseras och införlivas i en mer tidsaktuell kunskapsproduktion.Kreativitet kan inte beställas på kommando och går inte att skapa i (ickeliberala!) ofria miljöer. Likt många andra av våra föråldrade institutioner måste skolans organisation och förhållningssätt gentemot de unga och personalen genomgå stora förändringar
Begreppet demokrati, och för skolans del elevdemokrati, är av fundamental betydelse. Eleverna är mycket medvetna om att ansvar utan maktbefogenheter är ett simpelt utnyttjande. Författaren till den utmärkta boken ”läraren i det postmoderna samhället”, den kanadensiske pedagogen Andy Heargreves talar om ansvar utan makt som rent förtryckt. I det postmoderna samhället borde liberala åsikter ha en stark position. Därför kan Folkpartiets skolpolitik inte annat än betraktas som motsägelsefull och vara en extrem motpol till det som liberalismen står för!
Vi håller med FP om att det finns en hel del flum i den svenska skolan (i mening verklighets frånvänd, vuxen mässighet, rädsla för konflikter, låt gå pedagogik, osv.), men samtidigt betackar vi oss för otidsenliga reformer som vrider klockan tillbaka till en verklighet som inte längre är relevant för dagens kreativitets präglade samhälle.
Informationssamhällets nya kunskapskrav kan inte tillgodoses med dåtidens kunskapsverktyg.
Det är som att istället för att lära ungdomar datorkunskap skulle man tvinga de att lära sig maskinskrivning.
Den som idag vaknar med drömmen om att återgå till den gamla skolan har antingen haft en mardröm eller försovit sig.
Senaste kommentarerna