allt som är fast förflyktigas och omvänd…

Allt som är fast förflyktigas och omvänd.

Betänk att då och då gör vi oss de flesta, skyldiga till kategoriskresoluta feltolkningar.

Betydelsefulla människor gör sig som bekant skyldiga till betydande fel och omdömen. Och dialektiskt sätt omvänd.

På 70talet hyllade vänster reservationslös, dubiösa figurer som sedan historien (kanske den enda stora mästare för övrigt) skulle visa sig oss var simpla diktatorer, massmördare med sedvanliga dysfunktionella beteenden. Mao, Castro, Lenin, Stalin m.fl., tillhör denna inte alls hedervärda kategori av maktförvrängda individer.

Senare, klev fram andra hjältar i den politiska nyliberala hegemonin. Det var inte för alltför länge sedan Carl Bild och moderaterna hyllade G Bush. Visserligen påpekade Bild med sedvanligt arrogant gamlärarstämma, målar han (Bush), med en palett med alltför många starka färger, men vi talar dock om en stor politiker. Medan små moderater i Bildts efterföljd bar en omogen dekal med beteckning; ”I hjärta Bush”. Inte många idag skulle vilja ansluta sig till den typen av ovan nämnda hyllnings förvillelser. Eller?

Vidare påstod andra nyliberaler kategorisk och med stort gensvar att historien hade en slut och att nyliberalismen hade kommit för att stanna och frälsa världen. Hur det gick med den tanken och vidare med den kategoriska principen om att staten var problemet snarare än lösningen som Reagan och Thatcher förkunnade, vet vi idag alltför väl vad det har betyd i svalvågorna efter den aktuella marknadsliberala fundamentalistiska finansiella krisen.

Ytterligare finansminister Borg är kategorisk för-borgad i den alltför optimistiska, vackra, utopiska och en smula naiva tanken på den ”Fulla sysselsättningen” som han ivrigt pläderade för i lördags intervjun. Vacker postsosse retorik och mantra (vi lever i ett mimetisk imitativ politisktillstånd där vänster imiterar höger och tvärtom), men föga realiserbar under överskådlig tid i den megaautomatiseringens tid vi nu lever i. Kanske!

Det finns för att framföra en betydande nutidstänkare, U Eco ett ”modus ponens” i varje epok och kontext, som evaluerar vad som är bra och exkluderar det som inte är det . Varje tid, individer och grupper styrs av dessa sociala koder för att dechiffrera och därmed orientera sig tillfällig i sin samtid. Detta gäller så väl för konsten, maten, moralen, politiken och i stort sätt alla områden av vår gemensamma sociala varat. Det så kallade livsvärlden är med andra ord inte fast förankrad och väl cementerade utan flytande.

Vad kan vi lära av detta?

Att man ska tro på något för att kunna leva. Men glöm inte för den skull att även vetande vajar. Att dock, man ska akta sig alltid för dogmatiker ty de är kusiner till fundamentalisterna.

Att få saker är beständiga är en truism som vi sällan erinrar oss om.

Och att allt som är fast förflyktigas… men det omvända gäller kanske också. Vilket vi även det glömmer ofta. Sådan är dialektikens föränderliga värld, där det enda som inte förändras är förändringen själv.

En eftertänksam far emellertid, påpekade en gång för sin dotter om tvivlens nödvändighet för att undvika halka i dogmatismens statiska och frusna träsk. Förstår du väsentligheten att inte hålla sig alltför fast vid tankar och vägledande principer, framför allt om de är dikterade av andra?

Ja, KANSKE pappa, svarade med omedelbar verkan, den läraktiga kloka flickan…