FB är naturligtvis en del av systemvärlden
FB är naturligtvis en del av systemvärlden men även om hypotetisk FB, skulle kunna finna en funktion utanför systemvärldens kontroll, som ”ren” fri kommunikation medborgarna emellan , alltså i deliberativ mening, dvs. som en ytterst demokratisk kanal för utbyte av fria tankar då skulle vi kunna beteckna inte endast FB, utan Google, wikipedia nätet överhuvudtaget, osv som livsvärde kategorier avs
kilda från systemets kontroll (tänk i detta sammanhang på M Foucault makt koncipiering, och det hela blir omedelbart mycket enklare att deschiffrera).
Habermas skiljer på system världen dvs. den värld som offentligheten (den borgerliga offentligheten har skapat, med sina institutioner, ideologin, byråkratin, ekonomisk och politisk makt. Hela officiella maktapparaten. Osv. dvs allt vad ett samhälle står för i den borgerliga dominerande offentlighetens mening. Men sin instrumentella dominanta och makt monolitiska agerande, styr system världen livsvärlden. Livsvärlden är det begreppet som Habermas, och de fenomelogisk influerade forskarna (semiotiker, m.fl.), har hämtat från fenomenologins skapare, alltså Husserls. Denne gigant menade i Kants efterföljd att visserligen ting finns i sig inte bara för sig. Det vill säga, vi kan aldrig nå absolut objektiv kunskap och därmed sanning om fenomenet, eftersom våra personliga och sociala erfarenheter färgar tinget. Det vi gör de facto, är att fungera inte objektiv, vilket det är en omöjlighet, utan intersubjektiv, det som U Eco betecknar som modus ponens, alltså en sorts kollektiv överenskommelse. En Zeit geist. En kulturell och interpersonell (intersubjektiv), icke beständig överenskommelse om varat, tingen eller om man så vill livets existenser. För att vara banal enkel: Folk uppfattar världen inte som rund, fast den är så, utan som platt.
Systemvärlden, alltmer tränger in i ”folkets” livsvärld. Och påverkar därmed medborgarnas livsvärld. Mycket alltför mycket förenklat, det sättet som folket upplever sin individuella och kollektiva existens.
Därför är Habermas bekymrad av denna ”påverkan” från den , mad hans term det decisionistiska samhället, (ett tillstånd då positivismen och marknadskrafterna, har splittrat det kollektiva livsvärlds medvetande, folkets modus ponens), och auktoritärt implementerar sina sociala koder i folkets livsvärld. Tänk på hur ”vårt” samhälle har utvecklas (eller avvecklats), från 70 tals kollektivism, till 2000 talets narcissistiska egoism. För att bar nu påpeka ett exempel.
Därför talar Habermas om en ”kolonisering från systemvärlden till systemvärlden”. Då risken uppstår då livsvärlden och systemvärlden smälter ihop, pga. Styrkan i den senare. Tänk på sådana exempel som Tyskland på trettiotalet, där en minoritet tog avstånd från nazismens irrläror, medan de flesta höll med. Eller den hänsynslösa konsumtions samhälle vi har skapat. Som Bauman påpekar den som inte konsumerar och reducerar alla värden inklusive de mänskliga till ekonomiska termer, betraktas som en folkets fiende. Nästan… Kulturen är inte bra i sig för att förädla individen, utan som en tillväxtfaktor, osv.
Det är därför Habermas har pläderat på senare tid för en propagering av den deliberativa demokratin, som återigen mycket lapidarisk beskrivet, innebär att medborgarna på rotts nivå ska blanda sig in i alla skrymslen av system världen, och individuell och kollektiv ska påverka och motverka detta; Politik, byråkratin, reklam osv osv. En expansion av den liberala demokrati begreppet. Här även en känga mot den dogmatiska, och obsoleta vänstern.
Habermas är naturligtvis i motsats till ex. (för att ge ett extrem diametral exempel), vår käre Lenn-art Holmlund en pragmatiker. Han befinner sig långtifrån den pragmatiska instrumentella horisonten. Så därför förmår Habermas inte i praktiken hur deliberativiteten ska implementeras i veritabel mening. Som de flesta forskare ( och vänster människor), kartläger Habermas problemet. Hur man tillämpar saken är ett problem för oss andra lösa existenser. Men han har förmodligen rätt. Han talade för bara ett tag sedan i den spanska riksdagen och fick applåder men kritiken av det slag jag också framställer.
Naturligtvis borde jag inte ha gett mig i detta samtal med anspråk att på att uttömande eller ens ,med ett minimum av tillsfredställande ration, förklara dessa komplicerade sammanhang.
Två vägs kommunikationen, fortfarande har sin existens berättigande eller raison d’être . Och inte endast i kärleks sammanhang. Habermas skulle säkerligen hålla med mig om detta också.
Givande sommar.
A toute allors.
Habermas skiljer på system världen dvs. den värld som offentligheten (den borgerliga offentligheten har skapat, med sina institutioner, ideologin, byråkratin, ekonomisk och politisk makt. Hela officiella maktapparaten. Osv. dvs allt vad ett samhälle står för i den borgerliga dominerande offentlighetens mening. Men sin instrumentella dominanta och makt monolitiska agerande, styr system världen livsvärlden. Livsvärlden är det begreppet som Habermas, och de fenomelogisk influerade forskarna (semiotiker, m.fl.), har hämtat från fenomenologins skapare, alltså Husserls. Denne gigant menade i Kants efterföljd att visserligen ting finns i sig inte bara för sig. Det vill säga, vi kan aldrig nå absolut objektiv kunskap och därmed sanning om fenomenet, eftersom våra personliga och sociala erfarenheter färgar tinget. Det vi gör de facto, är att fungera inte objektiv, vilket det är en omöjlighet, utan intersubjektiv, det som U Eco betecknar som modus ponens, alltså en sorts kollektiv överenskommelse. En Zeit geist. En kulturell och interpersonell (intersubjektiv), icke beständig överenskommelse om varat, tingen eller om man så vill livets existenser. För att vara banal enkel: Folk uppfattar världen inte som rund, fast den är så, utan som platt.
Systemvärlden, alltmer tränger in i ”folkets” livsvärld. Och påverkar därmed medborgarnas livsvärld. Mycket alltför mycket förenklat, det sättet som folket upplever sin individuella och kollektiva existens.
Därför är Habermas bekymrad av denna ”påverkan” från den , mad hans term det decisionistiska samhället, (ett tillstånd då positivismen och marknadskrafterna, har splittrat det kollektiva livsvärlds medvetande, folkets modus ponens), och auktoritärt implementerar sina sociala koder i folkets livsvärld. Tänk på hur ”vårt” samhälle har utvecklas (eller avvecklats), från 70 tals kollektivism, till 2000 talets narcissistiska egoism. För att bar nu påpeka ett exempel.
Därför talar Habermas om en ”kolonisering från systemvärlden till systemvärlden”. Då risken uppstår då livsvärlden och systemvärlden smälter ihop, pga. Styrkan i den senare. Tänk på sådana exempel som Tyskland på trettiotalet, där en minoritet tog avstånd från nazismens irrläror, medan de flesta höll med. Eller den hänsynslösa konsumtions samhälle vi har skapat. Som Bauman påpekar den som inte konsumerar och reducerar alla värden inklusive de mänskliga till ekonomiska termer, betraktas som en folkets fiende. Nästan… Kulturen är inte bra i sig för att förädla individen, utan som en tillväxtfaktor, osv.
Det är därför Habermas har pläderat på senare tid för en propagering av den deliberativa demokratin, som återigen mycket lapidarisk beskrivet, innebär att medborgarna på rotts nivå ska blanda sig in i alla skrymslen av system världen, och individuell och kollektiv ska påverka och motverka detta; Politik, byråkratin, reklam osv osv. En expansion av den liberala demokrati begreppet. Här även en känga mot den dogmatiska, och obsoleta vänstern.
Habermas är naturligtvis i motsats till ex. (för att ge ett extrem diametral exempel), vår käre Lenn-art Holmlund en pragmatiker. Han befinner sig långtifrån den pragmatiska instrumentella horisonten. Så därför förmår Habermas inte i praktiken hur deliberativiteten ska implementeras i veritabel mening. Som de flesta forskare ( och vänster människor), kartläger Habermas problemet. Hur man tillämpar saken är ett problem för oss andra lösa existenser. Men han har förmodligen rätt. Han talade för bara ett tag sedan i den spanska riksdagen och fick applåder men kritiken av det slag jag också framställer.
Naturligtvis borde jag inte ha gett mig i detta samtal med anspråk att på att uttömande eller ens ,med ett minimum av tillsfredställande ration, förklara dessa komplicerade sammanhang.
Två vägs kommunikationen, fortfarande har sin existens berättigande eller raison d’être . Och inte endast i kärleks sammanhang. Habermas skulle säkerligen hålla med mig om detta också.
Givande sommar.
A toute allors.
Senaste kommentarerna