S)(M) i politisk härmning!
S)(M) i politisk härmning!
Det mimetiska politiska aktuella läge, inbjuder till en rad reflektioner om tillståndet i det glokala byn. D.v.s. frågor av nationell så väl som av internationell nivå. På mikro nivå dyker snart frågan om: Är S intresserad av den egna maktpositionen i svensk politik, eller av landets väl, bortom den irrationella och skadliga nyliberala social darwinistiska djunge
l! Och är veritabel politisk alternativ till det bestående möjlig?
Kanske ska man inte gå så länge i den politiska depressionen som Colin Crousch, professor i ekonomi i Cambridge som påpekar att de politiska eliterna och den globala kapitalismen har bildat en allians, där demokratins spelregler inte respekteras längre, och då kvarstår endast personliga förmåner för dessa aktörer samt det besvärliga faktumet tillväxten måste ökas kontinuerligt och till varje pris. Men i det perspektivet är ekvationen ännu svårare att knäcka. Om vi ökar tillväxten förstör vi omedelbar miljön, som knappast tycks tåla mer efter århundraden av irrationell och hänsynslös exploatering. Om vi däremot inte ökar den heliga tillväxten, hamnar vi i mörka tider av social oro som vi ser idag i Europa eller vad värre är i en obehaglig repris av 30 talets brunna politik.
I det sammanhanget kan man fråga sig vad står S för och vad förmår S idag i denna svårhanterliga politisk sociala kontext? Mycket av dagens politik är dominerad av en ryggradslös populistism (dvs. med alltför enkla svar på djupa frågor) eller en mimetisk härmande av andra partiers framgångar. Moderaterna i smyg (och inte så mycket i smyg heller), härmar sossarna och omvänd.
Moderaterna och Sossarna är light versioner och spegelbilder av varandra.
Tidigare, för inte så länge sedan kunde man berätta för utländska vänner, att Sverige var ett land med ett flertal socialdemokratiska partier. Vänster och moderaterna var sossarnas vänster och respektive höger falanger. Idag kan man med en viss försiktighet påpeka att Sverige är ett land med många nyliberala partier.
Vänster partier i Sverige och Europa i ren desperation och brist på effektiva lösningar, och utifrån helt andra politiska intentioner, hamnat i en nationalistisk struts liknande förträngnings alternativ, dvs. utan konkreta politiska lösningar som kanske skulle skada ekonomin på ett brutalsätt.
Emellertid, finns det andra mindre uppgivna, deprimerande, och cyniska politiska alternativ som med effektivitet kan verka i en globaliserad värld, i skuggan av den nyliberala hegemonin, utan att riskera hamna i djupt makro och mikro ekonomiska svårigheter?
Och vad kommer det att hända med den framgångsrika svenska modellen som enligt den renommerade sociologen Sigmund Bauman, är eller snarast var en av de mest anständiga och civiliserade sociala modeller som mänskligheten har skådat i modern tid, som nu som bekant och kanske pga. Globaliseringens oreglerade och därmed okontrollerade vild resa styr sig själv med egna normer, mm.
Eller kan det vara så att historiens dialektiska ”rättvisa”, börja flytta den hegemoniska maktpendeln från väst till Öst, och kanske lite till syd också. T.ex. Brazil växer så det knackar som det heter. Världens dyraste stad är inte längre Tokyo eller Oslo utan Angolas huvudstad. Dessa är förvisso små tecken i sammanhanget som man kanske ska inte dra för stora slutsatser av men ”flera teckens små”… Det finns emellertid många fler och även större social politiska indikatorer som pekar i samma riktning.
Eller måste det bli så drastisk och mekanisk dialektisk, som M Castells ville göra gällande, för en årtioende sedan: ”Det måste bli först sämre för att det ska bli bättre” men vilka social smärtsamma konsekvenser blir det under tiden? Det är en tanke man knappast vågar tänka till slut.
Spåren förskräcker!
Kanske ska man inte gå så länge i den politiska depressionen som Colin Crousch, professor i ekonomi i Cambridge som påpekar att de politiska eliterna och den globala kapitalismen har bildat en allians, där demokratins spelregler inte respekteras längre, och då kvarstår endast personliga förmåner för dessa aktörer samt det besvärliga faktumet tillväxten måste ökas kontinuerligt och till varje pris. Men i det perspektivet är ekvationen ännu svårare att knäcka. Om vi ökar tillväxten förstör vi omedelbar miljön, som knappast tycks tåla mer efter århundraden av irrationell och hänsynslös exploatering. Om vi däremot inte ökar den heliga tillväxten, hamnar vi i mörka tider av social oro som vi ser idag i Europa eller vad värre är i en obehaglig repris av 30 talets brunna politik.
I det sammanhanget kan man fråga sig vad står S för och vad förmår S idag i denna svårhanterliga politisk sociala kontext? Mycket av dagens politik är dominerad av en ryggradslös populistism (dvs. med alltför enkla svar på djupa frågor) eller en mimetisk härmande av andra partiers framgångar. Moderaterna i smyg (och inte så mycket i smyg heller), härmar sossarna och omvänd.
Moderaterna och Sossarna är light versioner och spegelbilder av varandra.
Tidigare, för inte så länge sedan kunde man berätta för utländska vänner, att Sverige var ett land med ett flertal socialdemokratiska partier. Vänster och moderaterna var sossarnas vänster och respektive höger falanger. Idag kan man med en viss försiktighet påpeka att Sverige är ett land med många nyliberala partier.
Vänster partier i Sverige och Europa i ren desperation och brist på effektiva lösningar, och utifrån helt andra politiska intentioner, hamnat i en nationalistisk struts liknande förträngnings alternativ, dvs. utan konkreta politiska lösningar som kanske skulle skada ekonomin på ett brutalsätt.
Emellertid, finns det andra mindre uppgivna, deprimerande, och cyniska politiska alternativ som med effektivitet kan verka i en globaliserad värld, i skuggan av den nyliberala hegemonin, utan att riskera hamna i djupt makro och mikro ekonomiska svårigheter?
Och vad kommer det att hända med den framgångsrika svenska modellen som enligt den renommerade sociologen Sigmund Bauman, är eller snarast var en av de mest anständiga och civiliserade sociala modeller som mänskligheten har skådat i modern tid, som nu som bekant och kanske pga. Globaliseringens oreglerade och därmed okontrollerade vild resa styr sig själv med egna normer, mm.
Eller kan det vara så att historiens dialektiska ”rättvisa”, börja flytta den hegemoniska maktpendeln från väst till Öst, och kanske lite till syd också. T.ex. Brazil växer så det knackar som det heter. Världens dyraste stad är inte längre Tokyo eller Oslo utan Angolas huvudstad. Dessa är förvisso små tecken i sammanhanget som man kanske ska inte dra för stora slutsatser av men ”flera teckens små”… Det finns emellertid många fler och även större social politiska indikatorer som pekar i samma riktning.
Eller måste det bli så drastisk och mekanisk dialektisk, som M Castells ville göra gällande, för en årtioende sedan: ”Det måste bli först sämre för att det ska bli bättre” men vilka social smärtsamma konsekvenser blir det under tiden? Det är en tanke man knappast vågar tänka till slut.
Spåren förskräcker!
Senaste kommentarerna