Demokratin på undantag

Demokratin på undantag

Ett flertal makt och demokrati forskare både inhemska och
internationella, har beklagat sig över att friheten och demokratin
ständig hotas och avskurnas i våra samhällen, men i motsats till
repressionen i de totalitära staterna, detta Machiavelliska spel sker
på ett subtilare sätt än i dessa diktaturer, som Michel Foucault så
väl har beskrivit det. Det vill säga, inte via fysiskt våld, utan med
andra mer subtila förtrycksmekanismer.
Dessa skrämmande exemplen befinner sig i farligt tillväxt. Kommunal
snus förbjud, oanmälda alkotester på personalen, där den stackare som
överskrider 0,2 % straffas med lönesänkningar och hot (”hjälp”) om
rehabilitering, ”lojalitets klausul” (där kommunanställda, inte får
klaga offentlig om olägenheter på arbetsplatsen utan att riskera
allvarliga reprimander och ”prickningar”), eller som den bisarra
agerande från Kommunchefen i Nordmaling som hotfull tillrättalagde en
grupp behövandelärare att om det inte passar det är bara att byta
jobb, och nu senast i raden av demokratiska övertramp, ingående intima
tester för kommunanställda, ”Tvingar anställda göra
personlighetstester”, VK. 24.09, där tom har man fräckheten och
vulgariteten, att fråga om privata sexuella vanor och relation till
sin partner. Vid sådana uppenbarliga integritets kränkande handlingar,
är det logisk att undra om hur ”vår” demokratin mår idag och samtidigt
föranledde mig att revidera en smula M Foucaults varning för den
tilltalande repressiva makt begäret som vill kontrollera oss och
krympa vår frihet men i subtil maskerad kostym, när myndighets
övertramp ter sig alltmer öppen och totalitär.
Åtgärder som sådana kränker inte endast individernas integritet i och
med dem blir omyndigförklarade och därmed kontrollerade och personligt
kränkta av myndigheter, utan är allvarliga hot överhuvudtaget, mot det
demokratiska civila samhället.
Ingen demokrati är värd mer än namnet, om dess grundläggande särdrag
såsom de mänskliga rättigheterna och tryckfrihetsförordningen, inte
tillämpas. Det liknar en färgbutik utan färger.
Inte sällan sammanblandar man nazismen (som är en utpräglad raslära)
med fascismen. Den senaste i motsats till den förra bygger inte på
irrande och förvirrade rasläror, utan på utplåning av den individen
via Korporationer, dvs. institutionernas makt och totala kontroll över
individerna. Fascism är emellertid inte lika nazism, även om båda
omhuldar den starke ledaren och utplånar individen till förmån för en
lätt styrd och auktoritets bundna folkmassa.
Salman R har klokt påpekat att: Man kan inte rädda friheten genom att
stark begränsa friheten.
Undra på att det ”sociala kontraktet”, (enkel uttryckt; medborgarnas
förtroende för de samhälleliga institutionerna), håller på att
krackelera
Tur för oss arma medborgare att vi lever i ett land som har haft en
lång tradition av frihet, där det som inte är förbjudet är
obligatorisk.
Arma oss små medborgare…
Och vad gör facken åt denna utveckling?
Jag har väntad i två år på svaret på dessa frågor, men från fackets
håll har jag fått endast en isande tystnad. Spåren förfärar!
Och var finns Voltaire anda idag ” Jag ogillar dina åsikter, men jag
är beredd att gå i döden för din rätt att uttrycka dem”.
"I disapprove of what you say, but I will defend to the death your
right to say it".
Detta är ett citat från “The Friends of Voltaire”, Evelyn Beatrice
Hall, pseud. S.G. Tallentyre, 1906), alltså inte av Voltaire själv,
men sammanfattar Voltaires uppfattning.
”Voltaire (1694- 1778) fransk författare och upplysningsfilosof.
Detta enkla budskap är också grundprincipen för vår yttrandefrihet.
Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan
censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration
formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för
envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga
och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och
utan hänsyn till gränser". En liknande text finns också i
Europakonventionen om mänskliga rättigheter.”