Några reflektioner om manliga och kvinnliga sociala maktkoder

Hur korkat vi än tycker om personaldirektören Birgitta Forsbergs mediala uttalanden, om hennes häpnadsväckande okunnighet i basala insikter om grundläggande lagar och de mänskliga rättigheter, om hennes utövande totalitär och kränkande behandling av den personliga friheten. Om hennes naiva motsägelsefullheter och generell inkompetens, och avskakande i förståelse om att hon verkar i korporativistisk anda, måste man ändå gratulera henne för hennes snabbhet att ta bort de djupkränkande personlighets tester, och dessutom att offentlig be om ursäkt till undersåtarna, även om hennes reaktion kom efter och inte innan det offentliga och mediala korrektiven uppmärksammade händelserna.

Tack och lov för att det finns fortfarande illojala journalister och någorlunda liberala tidningar med integritet!

Om det skulle ha blivit en manlig politiker tror jag att aldrig denna händelse skulle ha sett dagsljus.

Kan man tänka sig att Nordmalings eller andra politiker på närmare håll, i motsvarande fall skulle ha agerat som HON?

Tveksam, för att inte vara mer kategorisk i frågan…

Detta föranledder mig, fast de åsikterna hyste jag för länge sedan, att enda sättet att åstadkomma jämställdhet och en mer veritabel demokratisk samhälle än det bestående är genom, matriarkatet.

Min gamla insikt, förstärkes efter läsning av Lasse Bergs båda böcker med kloka och sympatiska insikter om hur människan blev människan, Kalahari böckerna och Zlatans biografi. Och detta sagt trots min stora kärlek för mina vänner och elever av manlig kön.

För matriarkatet

 För övrigt ska jag inte behöva påpeka att den som inte genuint stöder jämställdheten mellan könen anno 2012 är för mig en barbar! Dessutom vill jag gå ännu längre i det perspektivet. Jag är för ett matriarkat. Efter alla dessa miljoners år kvinnoförtryck har "män-s-kligheten" förstörd både miljön och människor. Varken socialismen eller kapitalismen är konkreta alternativ att lita på. Båda lovar friheten men i praktiken innebär motsatsen naturligtvis med helt olika premisser, och det är männen som har stått för dessa ideologiers metafysiska och fysiska implementeringar. Därför tror jag och vill att kvinnorna ska ha sin fulla chans att styra. I det avseende är jag materialist. Det vill säga om kartan inte överensstämmer med terrängen, kan det inte vara fel på terrängen. Eller hur? Och detta sagt av en man som älskar och är besatt av teoriernas värld. Därav min fallen-het, för fenomenologin som utgår från människors livsvärld och in te från metafysiken.

 Med glädje också kan jag konstatera att inte endast här hemma kvinnorna utmärker sig allt mer inom de flesta områden.

 Jag tror kanske lite spekulativ emellertid, att den postindustriella världen, i motsats till den maskulina industrialismen,(ytterligare ett paternalistisk obsolet tillstånd), är mer lämpad för kvinnorna än män. Nätverkssamhälle och dess behov av de mentala krafterna, (i motsats till de muskulära) kreativitets baserade ekonomi, holismen, mjuka värden, teknologins användning snarare än teknologins autonomi, osv. är egenskaper som passar mycket bättre för kvinnorna är för de ensamma män, som saknar i större grad än kvinnorna dessa egenskaper.

 Kvinnorna är dessutom de som läser böcker idag. Helyehanssen killarnas tid är eller borde vara slut. Vi får åka skoter och spela hockey hur mycket de än vill. Men allvaret och utvecklingen skall kvinnorna stå för. Det är min sanna och uppriktiga önskan eller utopi.

 Sedan får jag fortsätta att skämta om det mesta.

Om det är något som förenar fundamentalisterna av alla slag, förutom deras tunnelseenden och därmed simplistisk reduceringen av livets heroiska och underbara komplexitet, är fundamentalisternas avsaknad humor.

 Humor emellertid är så viktigt och allvarligt ting, så det är ingenting att skratta åt.