Vilks vilsna otidsenligheter

Vilks vilsna otidsenligheten

Nej rasist kan vi knappast beteckna Vilks som, eftersom nazismen är en specifik raslära. Däremot som xenofob påvisar han någorlunda tydliga tecken, med sina generaliseringar och föga förståelse och kunskap om muslimer. Alla generaliseringar haltar, enligt Umberto Eco. För tydlighetens skull, om jag säger att svenskar, är korkade, är en akt av populistisk okunskap och xenofobi (motviljan mot det främmande).

Till exempel det fruktade muslimska begreppet ”Jihad” det betyder inte, som den xenofobiska retoriken vill göra gällande; Krig mot de otrogna. Enligt profetten Mohamed innebär, att bekämpa de onda inom sig själv. Profeten själv emellertid påpekade själv, att om fiende i ett krig föreslå fred, man ska omedelbart gå hens tillviljes. Själv föredrog han, till sina adepters förtret, att hellre blir förnedrad än att föreslå fortsatt krig. Allt detta finns väldokumenterad i evidens mening, för den som vill veta. Man säger i sammanhanget på spanskan; Det finns inte värre blind, än den som inte vill se…

Det finns en miljard muslimer i världen. Jag känner många, och de allra flesta inte är fundamentalister. Det finns emellertid fundamentalister av alla slag, inom kristendomen, judar med flera.

Vi lever emellertid i en olöslig global livsvärld. Vi är mer inflätade med varandra än någon gång tidigare i historia, vare sig vi är medvetna eller inte om detta.

Våra problem, är av gemensam karaktär, (miljö, ekonomi etc.)därmed måste vi lösa de tillsammans, vare sig vi vill eller inte. I en sådan värld är vi dömda att bejaka olikheterna. Vi är alla Glokala, d.v.s. en blandning av global och lokal samtidigt.

Amartya Sen (ekonomi nobel pristagare) och även jag själv, har sedan decennier förstått att en nationell monolitisk identitet, oren från yttre influenser, är omöjligt att upprätthålla i ”vår” globaliserade värld. Vi alla bär på ett antal identiteter. Identitets fenomen har aldrig varit monolitisk, enhetlig. Inte ens i Barnen i Bullerbyns idyll. Vad äter vi? Vilka kläder vi bär på våra kroppar, vilken musik lyssnar, vad läser vi? Och så vidare. Vilket trist liv skulle vi inte leva som rena kulturella varelser! Även detta en i dagens livsvärld en utopi omöjligt att realisera i praktiken.

Vi lever dessutom i en kreativitets baserade ekonomi, vilket bland mycket annat innebär att den skapas som bäst, via samarbete och sammanblandning av olikheter. Vi är dömda att bejaka olikheter för att överleva. ”Om alla tänker lika då ingen tänker något nytt”. (Läs den politisk neutrale amerikanske forskaren, bland andra Richard Florida). Och tänk på att i vår komplicerade produktionssättet; Vi är alltid intelligentare än jag”.

Mer specifik, vårt lilla kära land är emellertid i behov av fler yngre medborgare som kan arbeta och betala skatt för att välfärden skall överleva.

Många in-vandrare (annanlänningar), lik mig själv, kom hit som vuxna. Det innebär bland annat, att jag i motsats till så kallade ”äkta svenskar” har inte kostat flera miljoner till skattebetalarna, till jag blev myndig, så som fallet är med de äkta svenskarna.

Vi är ungefär 700 000 tusen svartskallar, bland dessa många muslimer, som i likhet med mig går till jobbet varje dag och anstränger oss för att göra det bästa för detta samhälle.

För de flesta är vår lojalitet med denna kultur odiskutabel. Att påstå motsatsen är en kränkning.

Trots att vi inte är alla gånger så väl bemötta.

Lik kvinnornas livsvärld, möter jag så gott som dagligen olika sortens diskriminerande attityder.

Jag tror xenofobin, är ett problem av övergående karaktär. Detta till trots, har jag bett mina barn, för att förenkla deras livsvärld att byta efternamn.

Xenofobin är inte endast en social anomali, utan framförallt ett obsolet fenomen, som med tiden kommer att försvinna. Kanske vägen dit, blir svår, och en del otrevligheter på vägen dit, blir inte särskilt angenäma, framför allt för oss ”den andre”. Kanske dessvärre kan förekomma, ociviliserad dumheter, som på trettitalet. Vi får hoppas att européerna denna gång blir lite klokare, mot bakgrunden av de förfarliga erfarenheterna i det förra seklet och globaliseringens tvingande realiteter.

Är jag alltför politisk korrekt eller naiv?