Sagan om katten och lejonet – av Christer Åberg
Det var en gång en katt, som bara var en katt – eftersom han var född till en katt, men som trodde att han var ett lejon.
När han satt framför spegeln och speglade sig inbillade han sig att han såg ett ståtligt stort och oövervinneligt vackert lejon.
Han gick som ett lejon och talade som ett lejon. I själva verket såg det löjligt ut när han härmade ett lejons rörelse – som han egentligen aldrig hade sett – och det kom bara ett tunt jamande när han trodde att han vrålade.
En dag skulle han gå över ett stort torg. Där satt det tio schäferhundar på rad och glodde.
Men katten tänkte att det här var inga problem eftersom han var ett lejon och klev övermodigt in på torget framför de tio gloende schäferhundarna.
När de såg katten tyckte de att det var en ynklig löjlig syn och jagade upp den stackars skräckslagna flyende katten i ett stort träd.
Hans illusion över att han var ett stort lejon slogs snabbt sönder när han satt jamande av rädsla i det stora trädet. Katten var ju född till en katt – han var aldrig född till ett lejon.
Men det fanns en gång ett lejon – som verkligen var ett lejon eftersom han var född till det.
Lejonet inbillade sig inte att han var ett lejon – han visste att han var ett lejon. Han gick som ett lejon och vrålade som ett lejon.
Han behövde inte göra sig till som ett lejon eftersom han var född till ett lejon. Han var bara sig själv. När han kom gående var det en ståtlig vacker syn som gav respekt.
När lejonet gick ut på det stora torget där de tio schäferhundarna satt på en rad och glodde började de skaka av rädsla.
De sprang flyende och gnällande upp till de olika träden som fanns på torget.
Från träden såg de rädda schäferhundarna hur det ståtliga lejonet gick fram på det stora och nu öppna torget.
Det är så det går till när man är född till ett lejon och inte bara låtsas att man är det.
Christer Åberg
http://www.apg29.nu/index.php?artid=14532
