Resan är bara påbörjad

Och så var vår första träningsmatch på hemmais spelad. Som man kanske borde förväntat sig var den betydligt mer trevande och mindre välspelad än de matcher vi fick i benen i Prag där vi kunde spela avslappnat och utan någon större publik(förutom i finalen då).

Om vi börjar med att dra resultatet – 10-2 – så kan vi som var på plats konstatera att siffrorna till trots så var inte matchen speciellt välspelad. Efter underläge på underläge och vid ställningen 2-2 blev en Iksuspelare utvisad. Någon minut senare visade det sig att spelaren i fråga inte blivit uppskriven i protokollet och därmed bestraffades med matchstraff 1, förpassning till duschen och dessutom en 5+2 minuters utvisning för laget. Måste understryka vilken tabbe man gjort som missat detta, har själv i mina unga dagar varit med om samma sak under min första(!) J18-match i Ersboda och det var hemskt tråkigt både för mig och ledaren som missat att skriva ner mig i protokollet.

Nåväl, under detta sjuminuters-powerplay kunde vi dra ifrån och totalt under matchens nio minuter i Dalen-PP kunde vi göra fem mål. En ketchupeffekt vi egentligen varit  behov i under ett antal år då vi haft förfärligt dålig PP-statistik. En positiv del i matchen iallafall. Resten hade vi lite tyngre med.

I år har vi diskuterat mycket att komma vidare från det försvarsbetonade Dalen och ta steget vidare mot ett mer offensivt spel. I Prag spelade vi stundvis bländande innebandy och jag tror vi var lite för sugna på att visa oss från vårt allra bästa igår – dock fattades den energi och fart vi tidigare haft för att spela bra med bollen inom laget. Löpningarna gick i jämntakt, det blev för mycket bolltransport istället för att låta bollen göra jobbet, energinivån var för låg, närkampsspelet knappt existerande och kvalitén i allt vi gjorde hade vi glömt kvar nere i omklädningsrummet. Ja, vi har mycket att bättra på. Men ändå spelar vi av matchen med ett övertygande 10-2-resultat. Det känns skönt att veta att vi har många växlar kvar att lägga in innan vi är uppe på vår maxnivå. En maxnivå vi inte ens vet om hur högt den ligger eftersom jag, och förmodligen de flesta i laget, vet att vi har så mycket kapacitet att plocka fram ur laget.

Nu tar vi våra första trevande steg som det "nya" Dalen för vår hemmapublik och vi accepterar att vi kommer behöva göra misstag på vägen för att växa i kostymen. Men vi är ännu kvar i augusti månad och resan mot slutspelet och champions cup är bara påbörjad. Hoppas ni också vill hoppa på tåget!

/ #11 Linnea Ivarsson