Denna texten är skriven av en av mina partikamrater.

——————————————-

Snart har det gått två år sedan valet i september 2014. Ett val som fick ett slutresultat inte många av oss i den nystartade politiska föreningenOPiNiON hade kunnat förutspå. Fem mandat blev tilldelade vårt parti. Varför så många valde att rösta på oss, ett helt nybildat parti med en majoritet av medlemmar som aldrig tidigare varit aktiva inom politiken, kan man enbart spekulera i. Kanske var det en blandning av ett missnöje över politiken i Åsele och konceptbeskrivningen för OPiNiON som lockade.

I och med att vi var ett nystartat parti utan ekonomiska medel så innebar arbetet före och under valet att många timmar fick läggas ned av de fåtal medlemmar vi var. Allt från att skriva ut och vika valmanifest till att dela ut dessa till alla hushåll runt kommunen sköttes av en handfull personer. Träffar i nedre parken, samt många medlemsmöten tog upp en stor del av den lediga tiden, väldigt givande men även ansträngande.

På grund av detta kan man på ett sätt säga att valresultatet blev bitterljuvt.  Självklart blev vi överväldigade av den respons vi fått men samtidigt insåg vi rätt snart vilket stort ansvar vi fått och vilket arbete som skulle komma med detta ansvar. Detta blev ett uppvaknande för partiet, och när de flesta medlemmar kände sig slutkörda av allt jobb som lagts ned före valet, så kan man säga att energinivån i partiet var nära noll och resultaten blev där efter.

Reaktionen från övriga politiska partier lät inte vänta på sig, från båda sidor ville man snabbt inleda diskussioner med oss för att direkt kunna få till ett valtekniskt samarbete med oss inför det kommunfullmäktige där valet till platser i olika politiska nämnder skulle ske. Vi blev lovade både det ena och det andra från båda sidor och vi hade hamnat i en situation som vi på förhand inte hade kunnat förutse.

Till slut föll valet på att sluta en valteknisk samverkan med Åselepartiet. Av flera anledningar, till att börja med en betydligt trevligare ton vid samtalen vi hade med dem och en tydlig signal på att man ville föra en öppen och bred diskussion vid de politiska besluten, man hade helt enkelt tagit till sig budskapet vi gick till val på, att försöka modernisera politiken i Åsele och få alla att dra åt samma håll. Åselepartiet erbjöd oss även vice ordförandeposterna i samtliga nämnder och i efterhand kanske vi skulle ha tänkt en vända till över beslutet att ta dessa platser. Inte så mycket på grund av vad dessa platser innebar rent insynsmässigt eller ansvarsmässigt, men mer över hur viktiga andra partier ansåg att dessa platser var. Att vi antog detta erbjudande får säkert ses som en bidragande orsak till oviljan från socialdemokraterna att föra politiska diskussioner med oss i olika frågor.

Vi har hunnit avverka ett antal kommunfullmäktigen sen vi startade vårt politiska jobb. Många frågor har vi hunnit diskutera. De två som kom att stå ut är såklart ombyggnation av Bofinken och köpet av Åsele Kraft. Två frågor som tog upp överlägset mest tid vid våra möten.

När frågan om Bofinken togs upp för första gången i vårt parti var det nog också första gången många av oss hade hört talas om den, jag vet att i alla fall jag inte var ett dugg insatt i frågan. Vi fick uträkningar, verksamhetsbeskrivningar och mycket annat presenterat för oss. Jag personligen fick inte riktigt uträkningarna att gå ihop. Jag tyckte inte att hela projektet och alla kostnader var dugligt redovisade i det material som lagts fram och att det var väldigt svårt att se den besparing som detta projekt påstods skulle ge.

Här fann jag mig själv för första gången i en svår situation. Jag tyckte inte riktigt att siffrorna stämde, och jag var inte ensam om det. Samtidigt fanns det andra i mitt parti som tyckte materialet såg bra ut och som förde argumentet(ett bra argument) att de som tagit fram materialet trots allt har detta som jobb och kan sin sak. Hur jag som fritidspolitiker och lekman skulle kunna säga att det material tjänstemännen presenterat inte riktigt gick ihop i mina egna snåriga tankar är såklart väldigt svårt att motivera, och på många sätt obehagligt. Min avsikt är ju aldrig att underkänna någon annans jobb, samtidigt är det många gånger väldigt svårt att uttrycka sig utan att det låter så. Det räcker ju att man går till sig själv och tänker efter hur man själv hade reagerat om någon ifrågasatte min yrkeskunskap. Så här gick mina tankegångar, men till slut kom jag fram till att om jag skulle kunna säga ja eller nej till något så måste jag känna mig så säker som möjligt på min sak. För om det blir fel så är det ju jag som får stå till svars.

Som sagt så diskuterade vi denna fråga om Bofinken på så många möten att jag i efterhand aldrig skulle kunna räkna upp var och ett. Vi bjöd in ÅP och S till att diskutera frågan med oss, både var och en och alla tillsammans. ÅP hade vi ett par sittningar med, de var helt emot ombyggnation och hade argument för att styrka upp det. S tackade aldrig ja till några träffar med oss tyvärr, jag vet att några från vårt parti hade enskilda diskussioner med enskilda från S, men mer än så blev det aldrig. Vårt parti träffade även representanter från pensionärsföreningarna PRO och SPF som båda var starkt emot ombyggnation och centraliseringen av demensvården. Även dessa hade bra argument för sin ståndpunkt.

Inom partiet försökte vi verkligen komma överens i denna fråga, vi bjöd in tjänstemän, vi grävde fram mer material och tittade även igenom befintligt material igen, både en och två gånger, men det gick helt enkelt inte att komma överens. Till slut fick vi helt enkelt ”agree to disagree” som det heter på engelska.

Hur röstningen på KF sedan gick vet säkert alla om. Förslaget röstades ned med ett par rösters övertag.

Denna fråga blev verkligen en prövning för vårt unga parti. Många gånger byttes lugna diskussioner mot hårda ordväxlingar och man kan lugnt säga att det satte sina spår. För första gången hade partiet fått känna hur det var när alla inte är överens. Jag kan tycka att det var en god erfarenhet och kände också att vi ändå lyckats med mycket av det vi ville åstadkomma. Vi hade haft många, långa och givande diskussioner, både inom partiet, med andra partier, med tjänstemän och med åseleborna. Att vi inte kunde komma överens på slutet är en liten plump i ett annars gott protokoll(i min mening).

Efter detta gick det en tid innan nästa stora fråga skulle komma upp på agendan. Vi hade inte möten lika frekvent som när bofinkenprojektet skulle avgöras, av förklarliga skäl, men vi träffades ändå med jämna mellanrum för att informera varandra om det politiska läget och diskutera diverse mindre frågor.

När väl då den antagligen största frågan under denna mandatperiod skulle stötas och blötas så satt vi åter där, i samma situation. Ett parti där inte alla var av samma åsikt. Kommunens eventuella köp av det lokala kraftbolaget: Åsele Kraft AB skulle visa sig vara den fråga som verkligen drev igång det hårda klimatet i vårt parti men även i resten av politiken i Åsele.

Det trevliga och diskussionsvänliga klimat vi haft i partiet var nu bortblåst, hårda diskussioner på partimöten skapade hårda uttryck i social media, bland andra partier och till och med i tidningsmedia.

Man kan säga mycket om det som utspelades och utspelen från olika individer, men det var i alla fall INTE så här vi kommit överens om att bedriva politik varken mot oss själva eller mot andra.

Vi var inte längre ett parti i harmoni, varken internt eller utåt, det skvallrade bland annat våra möten om, deltagandet varierade å det grövsta och när vi väl alla var samlade så bröt den ena hätska diskussion efter den andra ut. Några i partiet svartmålade andra i partiet, både på möten men även helt öppet i både tidning och sociala medier. Vi var på väg mot en total kollaps.

När man tittar på hur frågan till slut avgjordes så kan man fråga sig själv, varför blev det så här? Köpet av Åsele Kraft avgjordes till slut av ett enigt kommunfullmäktige, där ett fåtal nejröster kunde räknas in. Varför då all denna osämja? Enbart denna fråga skulle jag kunna ägna flera sidor åt, men det får bli en annan gång. Jag kan bara konstatera att vi till slut insett att vi inte har samma synsätt, värderingar och tankar kring politik och livet i stort, och att med de förutsättningarna kanske inte är gångbart att försöka driva någon slags gemensam politik i samma parti. Detta är dock min egen analys av det hela där jag försökt vara så objektiv som möjligt i mitt resonemang.

I det senaste årsmötet vi hade så var det tre medlemmar som lämnade sina platser i styrelsen, av olika anledningar. Dessa tre blev ersatta av bland annat jag. Efter detta har den nya styrelsen hunnit haft ett par möten. Vi har pratat om det som varit. Vi har verkligen försökt rannsaka oss själva. Vi har pratat om hur och var vi brustit som parti och på vilket vis vi arbetat fel, politiskt. Vi har pratat om framtiden och hur vi ska bli bättre, på ALLT. De punkter vi ser stor förbättringspotential på är dialoger med övriga partier, dialoger med våra medlemmar och framförallt dialogen med åseleborna. Dessa tre punkter är ju ändå hörnstenarna i vårt parti och fungerar inte dessa så fungerar inte partiet. Vi ska verkligen försöka hitta bra, effektiva och framför allt enkla sätt att förbättra oss på samtliga av dessa punkter. Vi är trots allt inte så många i detta parti, så enkla, praktiska tillgångavägssätt är av absolut vikt. Att vi är få i partiet är en annan viktig fråga, att spela i numenärt underläge är sällan fördelaktigt. Hur blir vi då fler? Ja till att börja med måste vi skapa ett klimat i partiet där alla känner sig välkomna och där man får uttrycka sin åsikt utan att vara rädd för att bli uthängd eller utpekad på grund av den.

Jag kände mig aldrig intresserad av att ge mig in i politiken tidigare, jag hade blivit lärd sedan tidig ålder att i Åsele gör man bäst i att inte vifta med sina åsikter offentligt och att om man tillhörde ett politiskt parti så skulle man per automatik inte bli omtyckt av medlemmar och sympatisörer i övriga partier, oavsett hur lyhörd, objektiv och ofärgad man försökte vara.

Det var när vi hade fått ned konceptet på papper, det koncept som senare blev OPiNiONsom jag kände att jag ändå skulle ta chansen att pröva på den beryktade politiken. Visst kändes det som ödets ironi då vi innan vi knappt hade hunnit yttra ett ord fick ett anonymt brev skickat till oss (jag och min syster) där vi uppmanades att hålla oss undan från politiken, personer som vi, som var företagare hade inget i politiken att göra. Efter ett tags övervägande beslutade vi oss för att inte bli nedslagna av detta utan istället ta det som en sporre, och på den vägen är det.

Varför skriver jag då allt detta? Jo, eftersom jag tycker att vi inte fört en fullgod dialog med de som röstat på oss, våra medlemmar och åseleborna att åtminstone försöka ge en objektiv redovisning över hur vi jobbat sedan valet, vad vi gjort, hur vi kommit fram till saker och ting och även vad som EGENTLIGEN har hänt.  Den här skrivelsen är inte till för att hänga ut någon eller att attackera någon enskild person. Den är inte till för att skapa ännu mer osämja, tvärtom, jag hoppas att genom denna text kunna räta ut en del frågetecken och även ta död på en del ”sanningar” som skrivs och sägs om oss och vårt parti, och notera att jag inte beskyller någon för det som skrivs. Vi har oss själva att skylla som inte varit mer öppna med vårt arbete. Informerar man inte löpande vad man gör så ersätts helt naturligt den uteblivna informationen med spekulationer och när dessa senare tas för sanningar så blir det hela väldigt problematiskt.

Därför vill jag klargöra en gång för alla att det INTE finns någon politisk majoritet i Åsele. De som sitter på styrande positioner i kommunen i dagsläget gör detta i minoritet. Ansvaret för de beslut som tas i kommunen ligger på alla de partier som blev tilldelade mandat i valet. Vårt parti har blivit tillfrågade ett antal gånger att bilda majoritet och har samtliga gånger vänligt men bestämt sagt nej till detta då det går helt emot vårt koncept som parti. Vi ska vara HELT fristående, det har vi varit hittills och det kommer vi fortsätta att vara.

INGEN i vårt parti är ”köpt” av något annat parti. Ja, vi har en medlem som tar del av kommunalrådspengen och det beslutet togs av ett fullständigt ENIGT opinion och ska inte på något sätt belastas den individen. Han har varit med på alla möten som jag beskrivit i denna text och är i min mening en av de största förespråkarna till ett fristående opinion. Men jag vill ändå poängtera att jag ser hur det kan uppstå funderingar och spekulationer kring denna typ av uppdelning gällande kommunalrådspengen och kan i efterhand kritisera mig själv och de övriga i partiet för att vi inte tänkte ett steg längre i hur denna lösning skulle ses av andra, men nu har vi tagit detta beslut och det har även i positiv bemärkelse bidragit med en ovärderlig insyn i politiken och hjälpt oss att få bra information och bra dialoger med andra politiker.

Det som hänt på senare tid är bland annat att ÅP har flaggat för att man vill ha fler och bättre diskussioner med oss i framtiden för att försöka komma fram till bra beslut för Åsele, jätteroligt. Vi svarade direkt med ett rungande ja och förklarade i samma veva för ÅP att vi även skulle försöka få till en bättre politisk diskussion med S och övriga partier. Jag hoppas verkligen att svaret där blir lika positivt.

Slutligen vill jag dela med mig av något jag tänkt på länge och som kanske alla borde ägna några sekunder åt att tänka på. Vi har ett på många sätt bra politiskt system i detta land, alla som vill får engagera sig politiskt, oavsett vem du är. Det är verkligen en rättighet värd att försvara, men i små kommuner så är det färre och färre som engagerar sig. Jag läste nyligen en anonym skrivelse på internet på en dagstidning där det stod att vi som valt att engagera oss i politiken fick minsann finna oss i att bli kritiserade anonymt och få vredens ord vräkta över oss. Detta är förvisso sant och är en lika stor rättighet, men man måste kanske även här tänka ett steg längre, för om vi skapar ett allt mer dystert och hårt klimat för de medborgare som tar sig an rollen som fritidspolitiker, hur många kommer till slut våga eller orka fortsätta sig engagera sig i vår bygd? Att få konstruktiv kritik och möjlighet att föra givande diskussioner som grundar sig på fakta tror jag ingen politiker säger nej till.

Men om anonym kritik på internet och politisk osämja är vägen till ett bättre Åsele så tycker jag att den effekten borde ha visat sig vid det här laget.

Vid pennan,

Daniel Carlsson, OPiNiON, Åsele

Det är tråkigt att äldreomsorgen i Åsele är under ett så stort tryck just nu. Och många politiker med mig funderar med hjälp av sakkunniga i kommunen hur vi skall lösa problemet.

Jag och fler med mig vet vad som är på gång, vi har fått en bild om hur det är inom äldreomsorgen. Och i Åsele har vi en fantastiskt personal inom vård och omsorg. Dessa människor står just nu inför enorma utmaningar. Utmaningar som har pågått under en längre tid.

Nu är det är tid att komma till vad jag anser är ett det största problem i dag. Har ni lagt märke till de anonyma ”sakvetare”  som finns bla. på Vk’s tyck till.

Jag förstår att dessa sakvetare vill bygga upp sin bild av hur Åsele vanstyrs. Men dessa personer glömmer hela bilden. Ungefär som när fullmäktigeledamöter från S drar ner tjänstemännen och politiker i skiten för någonting som de inte har möjlighet att påverka.

Och oavsett om det är politiker, tjänstemän, anställda inom kommunen eller anonyma inlägg på nätet. Alla våra uttalande kan tas som sanningar och om de inte är det så är det oskyldiga som blir drabbade.

Åter till äldreomsorgen.

Ja! Bofinken tre våningar står tom. Detta är inte bra och kommunen hyr extra rum på stugan för att lösa kortsiktiga problem.

Och som jag ser det så är det bra trots den rådande situationen att bofinken står tom.

Om inte en majoritet i fullmäktige hade stoppat flytten av talmon och ombyggnationen av bofinken så skulle vi stå här idag utan några lokaler över huvudtaget.

Att genomföra flytten av tallmon skulle ha innebärt två demensplatser mindre än vad vi har idag och hela huset med talmon skulle vara vigt åt flyktingverksamhet. Och vi skulle behöva hyra än mera på stugan för att lösa våra kortsiktiga problem inom vården.

Och som prognosen ser ur idag enligt sakkunniga tjänstemän i kommunen så kan det vara så enkelt att det är de tomma våningar på bofinken som trots allt kan vara lösningen på några av våra framtida problem inom äldreomsorgen.

(Till dig Åselebo, även om du verkar ha tillgång till mycket information så saknar du många gånger helheten eller så väler du bara att förmedla hälften av faktan. Är detta ett medvetet val för att skapa en sämre plats att bo på eller är det bara det klassiska ”lyft andras svagheter istället för de egna styrkorna” som du praktiserar i brist på egna idéer.