Får gamla ha drömmar?

Efter en veckas semester med lilla mor finns det många tankar om samhällets syn på våra äldre som vill ner på pränt. Jag skriver lilla, därför att hon inte mäter mer 154 cm i strumplästen. Annars är hon STOR – en av mina största förebilder och än idag mitt levande uppslagsverk. Jag brukar skämta om att det hon inte vet behöver jag heller inte veta. 

Tyvärr förmedlar min mor emellanåt samma uppgivenhet som jag har upplevt hos många äldre även här hemma: att inte längre ha känslan av att höra till, att inte vara önskad, att inte vara behövd, dvs. få dela med sig av sin livsvisdom, att vara i vägen för alla som är snabbare och att känna sig hjälplöst akterseglad av digitaliseringen, trots att hon faktiskt använder datorn och internet till det mesta som vi andra. Ingen förväntar sig något av de äldre, förutom att de inte ska förvänta sig något mer av samhället. Krasst uttryckt. Inte ha visioner och drömmar… de hör väl ungdomen och karriäråldern till. 

Ett mål med vår resa var att hon skulle få återse sin födelsestad Dresden ännu en gång, ett annat var att uppfylla en dröm och titta på ett seniorboende där. För mamma längtar tillbaka. Och hon blev inte besviken. Hon föll för äldrecentrets vänliga medarbetare, alla fantastiska lösningar och husets centrala läge i stan. Med affärer, spårvagnen och det mesta inom gångavstånd, inklusive operan. Den sachsiska dialekten trängde oförfalskad genom hennes hörapparater och gjorde henne konstant salig. Det är mycket länge sedan jag har sett min mor så lycklig. Hon kände att hon hörde till, passade in. 

Och dagen innan hemresan kom det: ”Jag flyttar! Om jag får erbjudande om en lägenhet så packar jag in det viktigaste i bilen och kör dit.” (Det är 38 mil och ja, hon kör fortfarande) ”En säng går alltid att ordna och annars behöver man ju inte så mycket. Resten ordnar sig.” Nu planerar min mor! Hon planerar sin flytt tillbaka till barndomsstaden. Hon har drömmar och visioner om vad hon vill med sitt liv. Igen. Och varför skulle hon inte ha det? För att hon snart fyller 94 år? Det var hon som lärde oss barn devisen ”leva och låta leva” och jag är glad att hon ännu en gång gör just det: LEVER sin dröm. Barnbarnen och barnbarnsbarnen tycker att hon är cool.