Ännu lite grädde på medvetandets kaka

med orden som nån annan redan hunnit baka

För utan alla ord tillvaron skulle knaka

Med lite tur jag tror att syftet ej ska skaka

och inte heller att målsättningen urlaka

Jag säger till i tid ifall jag börjar staka

och lovar att försöka att undvika att braka

Det vore lyckosamt att känslor förorsaka

Med det som utgångspunkt jag gärna kan försaka

Jag skriver här och nu så slipper jag att vaka

Om ordvändningen blir fel fortsätt utan att staka

och blir det otydligt jag tappar väl min haka

Att inte vända ord är spel på strängar slaka

Tag nu av det som bjuds och tillåt er att smaka

/LGN