Ja nu sitter man här med både förväntan och glädje, och samtidigt med en klump i bröstet. Fick ett sms av en vännina i eftermiddags. Nu va dom äntligen på väg på BB. Så nu sitter man som på nålar innan man får veta vad det är för en liten klimp som efter 8-9 dagar över tiden tittar fram. Ska bli roligt.

Nu är det snart på klockslaget två månader sedan han rycktes bort från oss. Har sprungit runt hela kvällen för att inte hinna tänka så mycket. Slipen står framme i köket och jag slipar allt vad jag bara orkar och hinner på den gamla soffan. Ja ’Herrens vägar äro outgrundliga’, som dom säger. Men vad kan man göra.

Tror helt klart på att vi alla föds med våra dagar, timmar och minuter. När dom är slut så är det så. Det är ju bara synd att vissa inte har dagar för ett helt liv, ett liv som räcker i 80 år. Det är ju så det ska vara.

Nu ska jag och den större prinsen kryper ner under täcket och bara rå om varandra, han är rätt så trött så det blir nog en kort stund. Men varje minut med dom små lindar jag in och stoppar djupt inom mig. Det är dom man lever för, det är dom man skulle dö för.