Jaha då har man återigen varit i Lycksele, å denna väg blir man helt galen på. När ska dom lägga pengar på denna väg och få den mänsklig igen. För tro mig, jag har åkt två förlossningsresor efter den vägen. Med betoning på förlossning. För hade den varit ett par mil längre så hade båda barna studsat ut. Hade man vetat när pojkarna skulle göra sin entré så hade man bosatt sig där ett par dagar innan. Men sånt är livet, den ena komme 4 veckor för tidigt och den andra 5 veckor för tidigt. Trots att jag åkte ambulans när jag skulle få minsta sonen så va det inte nå bättre. Man kämpade med dom onda värkarna, och samtidigt så kämpade man för att hålla sig kram på britsen. Men sånt är väl livet, en ständig kamp.