Hur kan man sjunka så lågt att man går och tar ett barns leksaker. Nu när våren äntligen har kommit och gräsmattan har töat fram så skulle vi ta fram Ludwigs älskade traktor. Traktorn som han fått av Morfar och Anette hans första jul. Den finns inte. Vid nått tillfälle i vintras tog vi fram den för han ville så gärna leka lite med den. Och nu är den borta. Det är absolut aldrig rätt att ta saker, men att ta från barn är riktigt lågt. Det gör mig så upprörd. En leksak som kanske kostat ett par kronor har väl varit en sak, men det va en ordentligt stor traktor som kostade därefter. Skulle den/dom klara av att se Ludwig i ögonen? Har försökt att förklara att den inte finns kvar, men det är inte så lätt att förklara för en tvååring att den är borta.

Nä fy skäms på er som har tagit den!!!!