Om mindre än en timme tog han sitt sista andetag. Känns som att någon står och håller för, håller för så att jag inte ska kunna andas. Varje andetag är en kamp. Känns som att bröstkorgen sjunker ihop för mycket. Bultandet i huvud är också tillbaka. Under en tid nu har jag nästan varje kväll fått en konstig värk bak i huvudet. Lite snett på höger sida. Ibland sträcker sig värken ut i högra armen också, nästan som att den dommnar. Tycker inte alls om det, men det är säkert något som går över om man bara får ordning på vardagen igen.

Idag fick jag kallelsen för operationen. 12 december bär det av, hoppas att denna operationen hjälper. Är inte så sugen på att göra en omfattande ombyggnad av mitt knä.

Så nu funkar varken kropp eller hjärna, dags för mig att sova en stund. Håller tummarna att det blir fler timmar denna natt. Har dock inga stora förhoppningar.