Ja ifag va det då alltså den stora dagen, dagen O. Eftersom man fick komma in redan från morgonen så slapp man lida av att man var fastande. Enligt läkaren så gick operationen jätte bra och att han va jätte nöjd. Men fy vilket uppvaknande, hade ställt in mig på nåhot helt annat. Grymt on hade jag, och än vad dom gav mig så fortsatte jag att ha ont. Tillslut så hade dom ’pulat’ i mig så mycket att jag kände mig alldeles hög. Sen somnade jag som en stock igen. Hela dagen har varit som i en dimma, vilken tur att man hade med sig lillasyster. Att ta sig på toaletten va en hel vetenskap, en sköterska fick lyfta ner benet så att jag då skulle ta mig från sängen. Sen blev det på syrrans lott att klä mig när vi skulle åka hem. Att sedan ta sig in i bilen va ett annat problem, men jag backade och lisa lyfte. Sen väntade en hemresa i snörök och näst intill slask. Tur att man satt där bak och tuppade av med jämna mellan rum, värre va det för Lisa som fick köra. Så nu är vi alltså hemma. Tar mig sakta framåt, men det blir sängen större delen av tiden. Några piller lite nu å då så funkar det ju riktigt bra. Och är det något så ringer jag bara till Lisa. Helt underbart att ha en sån underbar syster, sen så har jag ju en helt underbar släkt, och underbara vänner. Utan dem så har jag inte kunnat operera mig idag.

Tusen tack alla, ni är underbara!!!!!!!!