Ett hugg i bröstet.
Av 100 möjliga så har det bitvis gått i 200 idag. Och bitvis så har det även nästan stått stilla. I mitt ’arbete’ med att få allt iordning till i morgon har jag hunnit gå igenom mycket och kastat bort allt överflödigt. Mitt i allt hittade jag mappen, mappen med alla papperna och bilderna. När jag satt och läste igenom en del papper inser jag att det är mycket som är svart från den tiden. Att någon annan måste ha skött mig och allt jag gjort, för en del saker minns jag inte att jag har skrivit. Allt kom som ett hugg i bröstet. Jag hade ju kommit uppför denna långa backe och var på väg utför igen. Blir det återigen en svacka följt av en lång uppförsbacke? Hur mycket kan det ’ätas’ innan det tar slut?
Senaste kommentarerna