Snart börjar man gå på tomgång. Veckan, ja dom senaste veckorna också, men denna vecka har verkligen tagit alla mina krafter. Att ta avsked av en nära tar hårt på en, än om det är något som är väntat. Och så verkar det vara någon förbannelse över hur barna blir sjuka, tror inte dom har varit sjuka en endaste gång medans Fredrik har varit hemma. Alltid när han har åkt har dom passat på. Så nu ligger dom i 40 graders feber och en väldans hosta. Tror, och hoppas, att det håller på att gå tillbaka nu. Men jag känner hur förkylningen sakta kommer krypande emot mig. Ett ständigt tryck i huvudet och bakom ögonen. Håller bara tummarna att jag är på benen tills Fredrik har kommit hem.

Så nu ger jag helt enkelt upp för ikväll. Låter allt stå tills imorgon, då kanske man har lyckats samla på sig lite mera krafter. Det är ändå inget som måste göras ikväll. Sov gott, Puss och kram och ha det bäst!!