Ja det va ju för bra för att vara sant. Att jag skulle klara mig från denna sjuka. Insåg mitt på dagen igår att nu fanns det ingen återvändo. Jag och barnen lämnade allt och la oss i sängen redan vid 18 tiden. Men fy vad jag har hostat inatt, och Liam har hostat. När Liam vaknade vid halv sju i morse kändes det som att någon hade rispat upp min hals och kämpat med att trycka ut mina ögon. Så nu är det min tur att åka på sjukan och få medicin. Så hus och hem får falla sönder, bara vi klarar oss fram till helgen. Om ändå vi alla hade varit sjuka samtidigt, Ludwig håller det på att vara bra fart på och Liam är lite mitt i mellan. Medans jag bara vill ligga under täcket i sängen. Huvva.