God mat och trevligt sällskap har det varit i helgen. Sen så har bygget tagit lite mera form. Nu är altanen på plats. Sen så skulle lilla jag vara så duktig och börja med golvet i utbyggnaden. Det startade bra med att jag slog mig ganska så ordentligt på pekfingret. Såg hur nageln blev blå på en gång. Då fick jag verliken sätta mig ner och samla mig innan jag kunde fortsätta. Under tisdagen så fick jag dit isoleringen. Och mitt i det hörde jag hur gamm tiken hade fått upp något nere i skogen. Hoppades på att det kanske skulle vara en grävling så jag slet på mig kängorna och plockade med mig 22:an. Efter en del smygning så insåg jag att det va älg som hon hade fått upp, gjorde en  ansmygning och höll tummarna på att man kanske skulle få se något. Ca 70-80m innan så blev dom nog vis mig och drog iväg. Det va då, när jag började titta mig runt omkring, som jag insåg att jag hade inte den blekaste aning om vart jag va. Hade mina förhoppningar om att jag kanske inte va allt för långt från vägen, så jag tog solen i ryggen och gick. Det komme aldrig någon väg. Fick ringa Fredrik och fråga vart jag va, tror ni jag fick något vettigt svar där? Men skam den som ger sig. Med bultande knä och svidande skavsår så komme jag tillslut fram till bäcken, alldeles för långt ifrån stugan. Hade den turen att svärmors bror va hos oss, så han va så snäll och hämtade mig.

Så denna turen har då resulterat i ett blått finger och skavsår på båda hälarna. Men roligt har vi haft, det är väl det som är huvudsaken.

Sen går jag och har jour, det kanske kommer en liten bebis i veckan. Visst har det varit helt underbart att få följa med, men jag hoppas ändå att den håller sig inne så att pappan hinner hem. Måndag kväll så kan jag pusta ut.