Sakta men säkert går läkningen framåt. Just nu är mitt enda bekymmer skenan som håller benet rakt. Natte tid så glider den ner, och det har resulterat i att jag har börjat ont av det. Lite smått har blåmärkena kommit fram. Vill verkligen börja på att böja på benet igen. Man blir "låst" på mer än ett sätt med denna skena. Imorgon så har barnen fotografering, som jag inte kan följa med på. Hade gärna följt dom och sett hur det har gått för dem. Man får ju faktiskt bestämma vilket kort som man vill ha, men jag litar på deras dagmamma. Hon får agera mina ögon istället.

Ikväll gjorde hela familjen en tavla tillsammans. Vi gjorde varsitt hand och fot avtryck i olika färger. Den ska bara få torka sen så ska jag sätta upp den på väggen. Roligt med lite egen konst.

På torsdag så bär det iväg till Umeå igen. Då ska agrafferna bort och en efterkoll ska göras. Hoppas innerligt att dom säger att jag får låsa upp skenan lite. Åtminstone så att man kanske kan köra bil själv. Då behöver jag ju inte oroa mig över hur jag ska få barnen till dagmamman i alla fall, och kanske ta mig själv på affären. Vad som händer under läkarbesöket får jag väl meddela om sedan.

Nu väntar sängen och förhoppningsvis en god natts sömn. Sömn har inte riktigt varit i överflöd dom senaste nätterna. Och lite av det har att göra med skenan. Men skam den som ger sig. Till slut så måste man ju somna av ren utmattning, och då kanske man får sova en hel natt.

God natt.