Precis så känner jag mig just nu. Dagen har varit lång och jobbig. Många tårar har runnit av sorg, förbannelse och saknad. Vissa dagar vill man bara va, bara få tiden att rinna iväg och att en ny dag ska börja. Idag har varit en sådan dag.

En sak kan jag dock trösta mig med, och min familj. Att alla våra motgångar, elakheter och tragedier har bara gjort oss starkare som familj. Inte många som har den sammanhållningen och gemenskapen som vi har. Visst stormar det även ibland i våran familj, men alla stormar avtar tillslut.

Nu ska en trött liten Eva springa ner i källaren och starta en tvättmaskin, måla en andra vända på de nya måttstickorna och sen säger jag god natt. Orken är slut nu.