B. Clapier, R. Schumann och J. Monnet

I en trädgård strax utanför Paris sitter tre män i solskenet. Det är maj 1950. De tre skulle under några hektiska dagar vara med och skapa början till det EU vi ser idag. Det är tre handlingens män som har krigets alla nackdelar i klart minne och med positioner att göra något åt saken. Västtyskland har börjat kräva att åter få kontroll över sina kolgruvor och sin stålindustri. För Frankrike betyder det fruktan för att Tyskland åter ska bli militärt starkt. Fruktan för ett nytt krig.

Till höger sitter Jean Monnet, en före detta cognacshandlare och stark förespråkare för att minska nationalstaternas makt. Han ser problem, kommer på en lösning och finner den man som ska genomföra lösningen. I mitten sitter Robert Shumann, fransk kristdemokratisk utrikesminister och vid hans sida Bernard Clapier ansvarig för Robert Shumanns kabinett. Den 9 maj presenteras den s.k. Schumanplanen. Den bygger på tanken att om enskilda länder släpper ifrån sig delar av sin makt till en gemensam organisation så kan man vinna något större. I det här fallet var det kontrollen över sin kol- och stålindustri som skulle släppas för att trygga freden. På Schumanplanen följde kol- och stålunionen 1952 i vilken sex länder ingick och sedemera dagens Europeiska union med 27 medlemsländer. sedan dess har Europa, med ett tragiskt undantag, Balkankriget, upplevt sin längsta fred någonsin. Europadagen är värd att fira.

Alkoholflödet inom Europa måste begränsas. Rätten att föra varor och tjänster över gränserna är en av EU:s grundpelare. Men alkohol är inte vilken vara som helst. Alkohol har en särställning eftersom konsekvenserna för den enskilde och för omgivningen är så stora. Våld, annan kriminalitet, splittrade familjer och trafikolyckor är många gånger konsekvenser. Idag då det är Valborg är det svårt att inte tänka på det faktum att alkohol har en märklig ställning i svenskt helgfirande. Risken är stor att många ungdomar ikväll kommer att hamna i utsatta situationer pga av deras egen eller andras alkoholpåverkan.

Europa har den högsta alkoholkonsumtionen per invånare i världen. Lättillgänglig och lågt prissatt alkohol ökar drickandet och leder till fler alkoholskador. Alkoholpolitiken måste bli en stor och viktig del av folkhälsopolitiken. Den mängd alkohol som får föras över gränserna är orimlig och måste sänkas. Olovlig handel med importerad alkohol är ett stort problem. Den vidareförsäljning som sker till barn och ungdomar måste motverkas och lyckade försök har genomförts av polisen. Arbetet med att ta fast langare måste ha hög prioritet.

Jag anser att det är ett gemensamt ansvar och att det måste finnas ett brett samarbete med bland annat frivilligorganisationer för att minska alkoholkonsumtionen. De gemensamma europeiska insatserna mot alkohol utvecklas till fler områden och blir starkare.

Skulle jag sitta i Europaparlamentet skulle jag bl.a. verka för:
– Sänkta införselkvoter.
– Höjda minimiskatter på alkohol.
– Se till att alkoholpolitiken genomsyras av ett folkhälsoperspektiv

Med hopp om en lugn Valborg.

Erik Sedig
Kandidat till Europaparlamentet

Det är bättre att politkerna sitter vid ett bord än vid tre bord. Det hävdar Mårten Johansson, borgmästare i den sydfinländska kommunen Raseborg. Jag lyssnade till honom vid den den europeiska konferens som jag nämnde i går. Kommunen han leder är en sammanslagning av tre kommuner. De tre kommunerna hade under några år, med varierat resultat, försökt samverka med varandra. Så länge det var tre organisationer med var sin förvaltning och politiska ledning så uppnåddes inte full potential. Istället beslöt de sig för att forma något nytt. En ny kommun. T.o.m. kommunens namn är nytt, även om det fanns som benämning tidigare.

Jag tror att samma sak kan behöva ske mellan kommuner även i Sverige och Västerbotten. Jag tror dessutom att det är precis vad som behöver ske mellan de tre (helst fyra) nordligaste landstingen i Sverige. Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland kämpar med samma utmaningar. En lång rad av olika former av samarbeten pågår, t.ex. inom kollektivtrafik, sjukvård och kultur. Mycket är bra, men det kan definitivt bli bättre. Och billigare. Med en organisation istället för tre så skulle det kunna sparas in mycket på administration. Namnet då? Alla ger upp sina egna namn och går in under ett nytt, men tidigare känt: Region Norrland.

Trevlig helg
Erik Sedig

Kandidat till Europaparlamentet

Tumult och bränder i Malmö samtidigt som jag besöker staden för en europeisk konferens för kommun- och landstingspolitiker. Över tusen delegater från hela kontinenten är här. Diskussionerna handlar om internationellt samarbete, sociala frågor, klimatförändringarna och den ekonomisk krisen etc. Samtidigt gör sig världen påmind i Malmö. Dels tumultartade demonstrationer riktade mot Iran och dels ytterligare upplopp och bränder i stadsdelen Rosengård. Vad löser då en konferens? Ingenting? Så enkelt är det inte, även om världen snarare lider brist på politisk handling än på politiska ord. I ett kort perspektiv förändras självklart ingenting av att ett antal politiker och tjänstemän möts för diskussioner. Å andra sidan så är det just genom samarbete människor, kulturer och länder emellan som det går att skapa ett bättre samhälle. Vad måste vi lära oss? Att människors känsla av utanförskap måste tas på allvar. Att människors poltiska och sociala rättigheter måste respekteras är självklart. Två saker är viktiga inför det stundande valet till Europaparlamentet. Dels måste EU ha ett generöst flyktingmottatagnde. Människor i tex länder som Iran som flyr undan föföljelse måste kunna finna en fristad i Europa. Men EU måste också se till att ansvaret och åtagandet för flyktingmottagandet fördelas jämt mellan unionens medlemsländer.

Erik Sedig
Kandidat till Europaparlamentet (KD)

Jag sitter i Bryssel. Vårsolen är varm. Något annat som behöver vara varm, eller snarare het, är klimatdebatten. Jag tror inte att temperaturen i den kan bli nog hög. Vi måste politiskt komma längre än vad vi gör idag. Inför det stundande valet till Europaparlamentet är det en av de viktigste frågorna och ett tydligt exempel på att den europeiska gemenskapen behövs. Dessa frågor kan inte lösas av varje land för sig. Sverige behöver EU och måste vara drivande i klimatfrågorna inom den europeiska gemenskapen. Vad som är överenskommet är att EU lovat att sänka sina koldioxidutsläpp med 20 % jämfört med 1990 års nivå. Dessutom – om jämförbara länder gör motsvarande ansträngningar – kommer EU gå längre och istället sänka med 30 %. Det är bra. EU måste bära den globala ledartröja inom miljöfrågorna. Jag tycker dock inte att EU ska villkora sina ansträngningar. Det borde vara 30 % som gäller oavsett. De senaste forskarrönen gör gällande att det krävs sänkningar med uppemot 40 % för att det inte alldeles ska gå åt pepparn med klimatet.

Erik Sedig (KD) kandidat till Europaparlamentet

Jag är i Bryssel på utbildningsdagar inför valet till Europaparlamentet den 7 juni. Jag lyssnade på parlamentets debatt i går om diskriminering. Det är viktigt att ingen – oavsett skäl – särbehandlas på något sätt.

Värd för middagen igår kväll var Anders Wijkman, parlamentariker i EU för Kristdemokraterna sedan 10 år tillbaka. Han är specialiserad på miljö-, klimat och biståndsfrågor och höll en föreläsning om dessa under middagen i går kväll:

’ Klimatproblemet är långt värre än vi tidigare trott. De rika länderna har låst sig fast i energiintensiv konsumtion, byggande och transporter och snabbt växande ekonomier som Kina och Indien följer efter i våra spår. Konsekvenserna börjar vi redan se och plötsliga förändringar kan inte längre uteslutas. Till dessa hör en uttorkning av Amazonas regnskogar, metan-läckage från Sibiriens permafrost och Antarktis glaciärer som spricker upp och glider ut i havet.

Sådana händelser skulle drastiskt förändra livet på jorden. Proportionerna är gigantiska: havsytan kan höjas många meter och medeltemperaturen kan stiga med uppemot 4-6 grader innan århundradet är slut. Detta får inte ske, vi måste begränsa uppvärmningen snarast och inte låta den överstiga 2 grader!

– Se över ekonomins regelverk så att kvalitet i tillväxten premieras. Välfärden ökar inte automatiskt med BNP.

– Lägg fast ambitiösa och långsiktiga mål för att minska utsläppen för egen del och övertyga stora aktörer att göra desamma.

– Åtgärder inom alla områden, t.ex. energieffektivisering, bättre byggande, utsläppstak för nya bilar, stimulans för alternativa bränslen, utbyggd kraftvärme mm.

– Flerdubbla anslagen till energiforskning, med särskilt stöd till solkraftverk i världens öknar, vågkraft, vindkraft till havs samt andra generationens biobränslen, energisnåla bostäder och transporter.

– Stöd för ’tekniksprång’ i utvecklingsländerna, för att undvika att dessa länder låser in sig i ineffektiva energisystem.

– Jordens skogar är ovärderliga för att hålla klimat- och ekosystem i balans. Minska skövlingen genom att kompensera skogsägare när de skyddar skogen. ’

Att lyssna till Anders Wijkman är alltid lika engagerande men också omskakande. Det som står klart är att miljöutmaningarna är ett starkt skäl för Sveriges medlemskap i EU och för oss alla att gå och rösta den 7 juni.

Erik Sedig (KD) kandidat till Europaparlamentet

Anders Wijkman i P1 i måndags om USA:s och EU:s klimatpolitik: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1675821&BroadcastDate=&IsBlock=

Hemsida: www.wijkman.se

I och med att regeringen på kristdemokraternas initiativ avskaffade den statliga fastighetsskatten och istället införde en kommunal fastighetsavgift har de mest absurda effekterna av den tidigare orimliga utformningen åtgärdats. Men vissa konstigheter återstår. Till exempel det faktum att småhusägare med väldigt enkla byggnader i områden med höga marktaxeringsvärden betalar fastighetsskatt som förr.

Låt mig ge ett verkligt exempel. En kvinnas hus har brunnit ned. Tidigare, när huset stod kvar på tomten, betalade hon 6 000 kronor om året i kommunal fastighetsavgift. Nu, när huset är borta räknas tomten som obebyggd och beskattas därmed flerfallt gånger mer än tidigare. Alltså inte nog med att hon har förlorat sitt hus och alla sina ägodelar, hon ska dessutom betala en högre fastighetsskatt. En orimlighet som måste korrigeras så snart som möjligt. Skatter ska vara begripliga.

Norrstyrelsens trafikarbetsgrupp har nyss mötts. Vår uppgift? Att ge förslag på hur kollektivtrafiken kan utvecklas i norra Sverige och hur länstrafiken ska vara organiserad i en region i Norra Sverige. Vi har redan i dag en bra kollektivtrafik i Västerbotten. Vi har ett bra samarbete med Jämtland, Västernorrland och Norrbotten. Med en s.k. Norrlandsresa kan länsgränserna korsas på en och samma biljett. Men det passageraren inte vet är att för varje gräns som finns så krävs det speciallösningar och särskilda överenskommelser mellan de olika landstingen/kommunerna och länstrafikbolagen. Det gäller upphandlingar av vilket bolag som ska köra bussarna, det gäller hur kommuner och landstings ska kompensera för eventuella underskott i trafiken, det gäller hur biljetterna ska utformas och vilka taxor det ska vara osv. En större region i norra Sverige handlar om att ta bort gränser. Det betyder mindre krångel och administration. Det blir billigare och pengar blir över som istället kan satsas på att utveckla trafiken.

Vid mötet deltog representanter från Region Skåne och Västra Götalandsregionen. Där har trafiken mer eller mindre exploderat sedan de bildade regioner. I Västra Götaland som tidigare bestod av fyra dåligt integerade länstrafikbolag har antalet resor ökat med över 20 % under de tio år de varit en region. I Norrland med våra stora avstånd måste vi få samma möjligheter.