Jag låg och läste i sängen och när det plingade på dörren. Simon gick och öppnade och där sitter en katt utanför. Direkt sprang katten in i lägenheten och jag sprang efter, runt i lägenheten medan han klöste på precis allting! Och jag insåg då att herregud, är det så här det är att ha katt? Sedan hittade vi en lapp med telefonnr osv. så vi ringde. Killen var i tärna och han sa att vi skulle ringa hans fru. Hon svarade inte. Medan så såg jag Simons hopp tändas över att bli kattägare, och mina drömmar sakta glida iväg om en lugn söndag. Som tur var hittade vi även hemnummret och barnen var hemma och kom och hämtade katten.

Det komiska är inte att jag sprang runt och jagade katten medan den klöste på alla möbler eller hur Simons kärleksfulla leende hela tiden hånlog åt mig medan jag sprang där. Det mest sjuka är väl att en katt lyckas både kunna portkoden och plinga på en dörr ?