De röda stugornas betydelse…

 …förr och nu. 

Förr i tiden tyckte folk att det var trevligt med röda stugor. Man målade rött hej vilt när den överkomligt billiga falu rödfärgen kom. Man målade stugor, stora bostadshus, dass, ladugårdar (fusen), sommarladugårdar, rökar, lador, förråd, bagarstugor, rundlogar, lider, ja t.o.m. hundkojor. Vita knutar kom också som en farsot, men inte knallvita, utan litemjukt gråvita. 

Sen kom en eländig eternitperiod när det häddes upp eternitplattor t.o.m. på fina tradionionella Västerbottensgårdar! Helgerån! Kulturförstörare! De visste icke bättre. Kanske var eternitförsäljaren en ung snygg man som reste runt i byarna och smorde kvinnfolken ordentligt med sitt tal om underhållsfritt…

För det mesta var eterniten ljusgrå, men t.ex. rosa fanns också. Med åren kunde någon slags mossliknande beläggning uppstå som inte var vidare fräsch. Nu finns inye mycket eternit kvar i Västerbotten.

Som en protest mot mot falurödfärgen kanske målades (60-tal? 70-tal?) hus i brunt med svarta knutar, grönt, lila, rosa, mörkblått under en period. 

Sjölv tycker jag att ett stort med vita väggar och röda knutar är jättefint.

Så kom den där förfärliga tiden med plastfärg, som kapslade in fukten och fick panelen att ruttna på kort tid. Inte bara det- den var skarp, täckande, utan ljusvariationer och lyster.

Ofta målades de större och finare husen med linoljefärg förr- en bra idé som kommit igen starkt på senare år. Gärna ljusa pastellfärger och ofta med tre färger på fasaden. T.ex. Gröna väggar, gula fönsterfoder och knutar och mörkröda fönster.

Men den RÖDA stugan finns än i våra hjärtan, broderas på bonader, finns på foton på oräkneliga magasin med temat lantliv, svenskt, bonderomantik och hemdrömmar…