”Checkago”

 sa min morfar Ragnar på sin breda Arvikadialekt om Chicago, som han emigrerade till (kanske på 20-talet). Han strålade upp när han mindes och berättade om tiden Over There. Vilket äventyr det måste ha varit! Åka atlantångare, inte kunna språket, försöka få jobb, försöka räkna ut vad pengarna var värda, hitta postkontor, äta underlig mat, bli lurad och inte ha någon garanti eller hjälp om det gick fel…

Han kom tillbaka till Sverige sen och träffade mormor på under ett slädparti. Jag antar att det betyder att grabbarna på lördagen selade på och spände för hästen och sen for ut på isen och racade.

Nå iallafall- helt fascinerande hur resandet har ändrat sig. Min generation vet inte av något annat än att man bara sparar ihop pengar ett tag, sen bokar biljett hemma på nätet, far till flygplatsen och tar ett flyg. Häpp- framme efter några timmar.

Man kan klara sig på sin skolengelska på många platser, det finns hotell och restauranger, kontokort och reseförsäkringar. Att fara på semester i en annan världsdel är ingen big deal. Vill man åka båt finns ofattbart stora båtar med all lyx på.

För bara 80 år sen fick man fara med häst och vagn under kanske flera timmar på en eländig skogsväg för att komma till lasarettet. Idag blir vi rasande om ambulansen dröjer en kvart mer än vi väntat oss, det kostar ingenting, och väldigt många av oss har mindre än en halvtimmes behaglig resa till akuten. 

Vi borde vara nöjdare, håll med om det!