Igår hade vi:

 Jämställdshetsdag på min skola.

Eller egentligen bara ½ dag.Så vi hann inte med minoritetsfolken eller epileptikerna, cineasterna eller anorektikerna, eremiterna eller arkitekterna, ateisterna eller sekterna, dvärgarna eller dräkterna.

Vi fingo reda på att vi inte lever i ett jämställt samhälle. Att det troligen är männen som har mest makt och pengar.

Varför har ingen talat om det för mig förrän nu? Eivor i min klass blev så ledsen, och flera av de unga kvinnorna på skolan kände sig plötsligt så vilsna och värdelösa att de var tvungna att få tag i en karl som kunde bums skjutsa in dem till centrum för att köpa choklad och tidningen Cosmopolitan som har en målsättning att få läsarna att känna sig hoppfulla, starka och bekräftade.

Karlarna skrattade rått, naturligtvis inte för att de tjänar i genomsnitt 2.1 milj mer kronor på ett 45- årigt arbetsliv och dessutom investerar i kloka saker som välstammade gråhundar, 4-hjulsdriven bil, pensionförsäkring,  ett pelletsuppvärmt hus och rejäla vinterskor, utan för att de voro så glada att kvinnorna nu var nöjda.

De tycker det är så trevligt att de är omgivna av så lättröstade kvinnor. Ingen gråt mer.

Sen fick vi i uppgift av föredragshållaren att fundera på varför vi har gymnastikomklädningsrummen uppdelade i män och kvinnor. Vi kände oss riktigt fåniga, vi vuxna männschor. Att vi inte hade tänkt på det förut!  Ett sånt uppenbart viktigt jämställdhetsproblem- i detta fallet är det ju dubbelt så illa eftersom både män och kvinnor är diskriminerade.

Nils i min klass föreslog att vi skulle lösa det hela med att ha genomskinliga väggar mellan omklädningsrummen. Så att… nu ska vi bara prata med vaktmästarna på alla skolor så har vi fixat det.