7kdomar och dess botande

förr i tiden och nu. Ryggskott fanns ingen bot för. Hade man fått ett sådant så förblödde man. Nuförtiden lappar stafettläkarna ihop vad som helst- kreti och pleti som kanske inte ens har varken fast jobb eller ett rekorderligt pensionssparande. Kanske har dom hallen full av dammråttor och snoriga barn, men jösses- ihoptråcklade ska dom bli fast dom ränt runt på stan i en tvivelaktig klädsel.

Förr visste man inte vad baciller var. Dom kunde inte fatta att dom fanns, bara för att de inte syns. Men det gör ju inte vittra, bärarn, hustomtar eller skogsrået heller- vilket ger klara belägg för att anta att logikkurserna på högskolorna förr lyste med sin frånvaro.

Finare folk hade finare sjukdomar. De skaffade sig Spanska Sjukan, hälsporre, Meniers syndrom och svaga nerver. Fattigt folk hade varken råd att fara till Spanien, rida hästar, lära sig franska eller ha nerver.

Medelklassen försökte komma sig upp i den sociala rangordningen genom att ha Falsk ischias, medelsvaga nerver, podager, rullande höfter och tennisarmbåge.

Medan då underklassen fick hålla tillgodo med skräpsjukdomarna som blev över. Fallandesot, skurgumsknän, livmoderframfall, rinnsnuva, bakfylla och fönstertittarsjuka.

De skulle bota sig själva- men he vart ju som he vart, det! Man använde, pottaska, träddragning, tjärsalvor, vaxsalvor och besvärjelser. Lika verkningsfullt som politikernas åtgärder mot klimathotet.

De kloka gummorna försökte bota folk, men många gånger satte de elaka bacillerna käppar i hjulet. Nu tvättar läkarna händerna med sprit före, efter och under patientbesöket, vilket inte verkar gjort oss friskare, men de som till äventyrs har ekonomiska intressen i handkrämstillverkning gnuggar händerna av glädje…

Nuförtiden botas sjukdomar allra säkrast med hjälp av en läkarkår som är svårt undertalig och gärna har en miljon i lön, samt med kortare sjukskrivningstider.