Ammarnäs

 Tänk uppe i Ammrnäs- att bo där. Solen orkar just så pass ta sig upp över berget på vintern, en affär, en skola med 8 barn, ett hotell, 9 mil till Sorsele. Vägen slutar där. 

Härligt men besvärligt måste det vara. He gäll int o glömma nåt när man handlar. Vad jobbar dom med där? Hur klarar man tonårsbarnens skolgång och kädinköp? Hur länge dröjer det innan polis eller vetrinär kommer?

Nybyggarna på 1800-talet som kom gående och släpade på allt det dom hade i ett enda lass. Barnen barfota, ett minimum av redskap, kanske en mager ko. Jag antar att dom kom om sommaren, de måste ju hinna göra åtminstone något provisoriskt att bo i. Staka ut sitt revir, sätta kål eller vad de nu odlade, sedan sträva hela ljusa delen av året- fixa vinterfoder, ordna fungerande eldstad, hugga ved och jobba jobba jobba. Sen kom väl samerna och var förbannade och tyckte de tagit deras mark och kanske varken nybyggare eller samer visste om varandras existens eller rättigheter.

Nu har man alla moderniteter och varma hus, men jag är ändå fascinerad av att folk bor på sådana platser. Skulle nog gärna prova på, men det får bli när jag samlat en massa ved och stickat en hög med tjocksockar och tovade vantar!

Räddningstjänstens hus i Ammarnäs ser ut såhär:

…och det känns ju betryggande.