Du & jag pappa
Jag och min pappa. Min älskade far.
Har känt mig ledsen idag. Jag saknar min pappa. Sorgen ändrar skepnad med tiden. Det stämmer kanske att man blir någon annan efter sorgen? Man liksom formas av det som hänt. Man måste hitta nya vägar att gå.
”Ibland träffar jag honom i drömmen, jag ler.
Jag tror att han vill tala om för mig att han har det bra.
Jag tror han ler mot mig för att tala om att han ser oss.
Jag hör honom säga…
-Gumman, det ordnar sig!
I drömmen ger han mig en kram innan vi skiljs åt. Precis som vi alltid gjort, innan ett hejdå.
Jag vill säga, när ses vi nästa gång.
Han ler och säger samma, samma. Precis som förr, så ska det vara nu med.
Jag saknar dig så, och längtar tills vi ses igen.
Framtill dess så ler vi mot varandra i drömmen.
Jag saknar dig pappa. Min tvillingsjäl, min älskade far, min vän, min mentor, min hjälte..
Ord till en far från en dotter, visst hör du mig?”
Ibland känns det bättre efter jag skrivit några rader, en dikt eller gråtit. En av mina arbetskamrater sa nåt så vacker till mig strax efter det att min pappa gick bort.
-Tårarna visar hur mycket du älskar honom, Malin. Det är så jag brukar tänka när jag gråter och saknar min pappa.
Over and out
Senaste kommentarerna