Färg starka människor med stora sjalar och lurviga koftor.

Känner mig inspirerad.

Möte med JUNIS och sötaste Jonna. Där hänger mina lyktor och på stolen ligger den vackra JUNIS-kudden som Moa och Niina gjort. Broderad så vackert och noggrant med knappar som pryder texten JUNIS så prydligt.

Har jag hittat hem? Kanske vore teater nåt?

Färgstarka människor fortsätter att ströma in, spänd av förväntan inför den stundande teaterföreställningen.

Kvinnan framför mig har härligt blont, stripigt hår. Det ser lite fett ut, men ändå så vackert så levande. Vanligt, alldagligt vacker 🙂

Har alla yllekoftor? Eller är det så att kylan gjort sig påmind.

Halsband på läderremmar, två killar med dreads, en hårdrockare, mina gamla lågstadielärare Karin och Ingrid, en farbror med grått skägg..

En påse naturgodis, en loka och en kisspaus. Går runt…

Kan knappt vänta tills föreställningen börjar igen.

Utanför möts man va BRIS. Ett bord med informationsblad…

Stackars barn, tänker jag. Åh så många som har det så som Leena i Svinalängorna. Inget barn skulle behöva uppleva detta.

En tår, ett skratt, en suck och en applåd.

På teater går jag fler gånger.

Alla hjärtans dag 🙂 Det är väl en mysig dag?

Min gubbe klev upp imorse så jag fick låååång sovmorron och det om något var en alldelens perfekt alla hjärtansdag present.

Igår njöt jag av den tidiga och förädiska vår solen hemma hos svärföräldrarna. Härligt! Läste en god bok, drack kaffe och tog en lång promenad.

En perfekt lördag! Fast det är klart, visst lockade Kassjöbacken.

Förresten, om Ni nu mot förmodan skulle ha missat Solsidan, där Mia Skäringer har en roll. Knäpp på tv:n kl 21.30 på fredag kvällarna och kika. Hihihi va kul!

Igår passade jag på medans Tarzan sov att sno ihop lite tapetklister och göra några ljuslyktor av barnmatsbrukar.

Jag måste säga att jag fick blodad tand, det var jätte kul. På nästa lykta blir nog en massa text…Av ett gammalt kärleksbrev kanske 😉

Burken längst till höger har jag ströt strösocker på, det glittrar så fint när man sätter ett ljus i den. Stämmningsfullt 🙂

Tänka sig att ibland händer en sån där härlig grej som man bara blir alldelens lycklig av. Igår var det en sån dag 🙂 För visst är det väl nåt alldelens särskilt med ett handskrivet brev..Kärlek!

Åh när brevet också innehåller ett mönster på en sverremössa, så blev jag bara ännu gladare.

Vem säger att man inte kan ha allt-möjligt-junta fast vännen bor ändå längst bort, i Norge. Via brev 🙂

Dessutom så var gårdagen en sån där dag, när jag bara kände mig ledsen och saknade pappa massor och lite till. Presic den dagen kom ett brev 🙂 som gjorde mig alldelens varm i hjärtat.

Dagens projekt blir att göra 2 ljuslyktor av barnmatsburkar. Bilder kommer, lite senare. Nu ska jag passa på att göra eget tapetklister 🙂

Jag känner mig full av energi idag, härligt. Kanske var det solens förtjänst som kikade fram igår. Härligt! En riktigt vårkänsla infann sig.

Idag hittade jag en riktig skönhet i min älskade farmors garderob. Självklart är den en tröja som hon inte längre använder. Den är underbar, jag blir alldelens varm och lycklig av att bara se på den. Alla kanske inte gillar den, men jag gör det! Kanske ska jag ha den på mig imorrn, men först måste den sys om lite och ta en vända i tvättmaskinen.

Visst är den väl vacker 🙂

Våren ska Fröken Malin möta idessa snyggingar. Tänkte att jag var värd dem, med tanke på att mina höstskor kostade mig lite mer än 50 riksdaler och vinterstövlarna bara 20 riksdaler, så jag kan gott unna mig det här. Eller va tycker ni?

Det ska bli trevligt att gå på teater 🙂

Boken slukade jag, så jag hoppas att teatern är lika bra.

Bild från: http://www.riksteatern.se

Kom på mig själv med att bara vara såå trist och lagom ibland. Så där läskigt lagom.

Idag har jag bara ägnat mig åt glamorösa vardagssysslor som renbäddat, städat, vispat välling, rensat i en låda, skruvat fast en krok som dem senaste veckorna bara gjort  mig irriterad och sur.

Med ett litet avbrott i och för sig. Vi åkte till Tarzans storkusse Moa 🙂 Han fick leka och jag drack kaffe och tea med Niina. Mysigt med en liten pratstund.

Imorrn hade jag tänkt fixa ytterligare en "irritationsgrej". Min receptpärm. Har nån vision om att göra den så där hipp och chic..Scrapa lite..

Men det återstår att se om den blir hipp och chic, skulle tro att den snarare blir ugly and practical.

Hur som haver så måste en viss ordning infinna sig i recept röran…Resultatet återstår att se. Pics kommer senare…

Jag passar på att tipsa om en bok till 🙂

Det var ett tag sedan jag läste den nu, men det är absolut en feelgood-bok. Jag måste nog ta och läsa den igen, efter jag plöjt mig i genom Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst.

Bild från: www.bokia.se

En ful januarimorgon sitter Sara på ett plan till Teneriffa. Hon har lämnat man och barn för en veckas tankepaus. Hon har nämligen insett att hon är bitter trots att hon bara är 30 år. En riktig bitterfitta faktiskt. Det var inte meningen att det skulle bli så här, hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Men nu sitter hon på planet till tönt-Teneriffa och tänker på alla oförätter som någonsin begåtts mot henne. Tänker på hur lurad hon är av kärleksmyten. Den som får oss att vilja bilda familj. Tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon, dräneras på energi i familjehelvetet. Ett arv i rakt nedstigande led, från sin rastlösa mammas diskande eksemhänder till Saras nervösa duktighetskomplex.

Med sig på planet har hon Erica Jongs 70-talsklassiker "Rädd att flyga" och Sara läser och önskar att det var 1975 istället för 2005. För det verkar som om allt var mycket roligare på 70-talet, med allt uppror mot familjen, alla lösa förbindelser och allt knarkande. Nu är det 2005 och Sara inser med fasa att hon längtar mer efter en hel natts sömn än efter ett vilt, knapplöst knull.

Igår kröp jag ner i sängen med en snuskigt ärlig bok 🙂

Min svägerska tipsade mig om den, och det är klart att hennes boktips gick hem. Jag frågade henne.

-Niina, är det en bok som man måste ha i bokhyllan?

Hon svarade.

-Ja, det är det!

Nu finns den i min bokhylla också.

Bild från: www.bokia.se

"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är. Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen Mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."
/Mia Skäringer