Gammal kärlek rostar aldrig..

En lång härlig höstpromenad började vi dagen med.  Riktigt härligt! Jag var så trött imorse så det ända som skulle få mig att vakna till insåg jag ganska snart var friskluft.

Tarzan har gjort allt annat än svingat sig i lianer idag..

Lite febrig och slö på eftermiddan och inte alls samma fart som andra dar. Mormor kikade förbi och jag passade på att skynda mig till apoteket för att handla lite alvedon.

På vägen ut från apoteket kände jag en välbekant doft…

Fast det var ett tag sen sist 🙂 Kom på mig själv med att le och jag till och med skrattade till och fortsatte mot min bil. Ett riktigt vardagspuff ( när det känns så där underbart och man bara utbrister i ett litet puff)

Doften förde tankarna till en Volvo 142 av årsmodell -72 i oceangrönt. Shit va länge sen. Urcool bil, fast jag minns att jag var inte vidare förtjust i att parkera denna "traktor" med sportratt i parkeringshuset Nanna när jag nyligen tagit körkortet.

Med bakelitratten hade det nog varit lite lättare och muskelservon hade inte behövt jobba lika hårt. Men det va ju mycket coolare med en sportratt såklart. Det var inte min, bil men jag körde den ofta och gillade den och dess efterföljare, en oceangrön Volvo 142 men en -73.

Kärlek…

En riktig feelgood moment, en regnig måndag eftermidda 🙂