Lagom

Är jag en sån som är bara LAGOM. Åhh guu vilket tråkigt ord, lagom.

Det är väl så dem flesta förväntar sig människor att vara. Lagom, inte för mycke och inte för lite.

Bara synas lagom, tycka lagom, säga lagom…

Jag vill inte vara LAGOM, jag vill vara…

Mig själv, Fröken Malin! Varken mer eller mindre.

Det flesta dagarna är jag nöjd med att bara-vara-malin, men ibland känner jag mig så där gråå, trist och dassigt lagom.

Ibland tror jag tom att jag blir tvärsemot, kärringen mot strömmen bara för att..

-Nää jag ska minsann inte va som alla andra. Ibland misslyckas jag totalt och faller in mönstret.

-Nää jag ska inte ha en SVEA mössa, för det har ALLA. Men va ligger på vårt skoskåp nere i hallen, jo en svea mössa. Jaja, skön är den i alla fall, med texten Always think happy thoughts. Åh det tror jag på, tänk alltid glada tankar, en constant reminder.

Jag är kvinnan som har lappar på spegeln där det står

Tjena snyggning eller du ÄR vacker.

Ett exempel på en för mig vara-lagom-typ.

Jag blir galen och ledsen på människor som går som katta runt het gröten då nåt är känsligt och obehagligt, tex som om en människa är sjuk.

Det är precis som om dem tänker…

Om jag tittar ner i golvet och pratar om nåt annat kanske hon/han inte märker att jag tycker att det är jobbigt. Eller om jag verkar ha fullt upp och inte är anträffbar på telefonen så kanske hon/han kommer hem från sjukhuset eller dör.

Varför är vi så rädda för att prata om det obehagliga, det nakna. Det smittar ju inte bara för att vi pratar om det eller frågar den pestsmittade hur hon/han har det.

Underligt, det kommer jag aldrig att förstå. Är dessa människor förskonade, inte prövade eller har dem inte haft det noo jävligt för att förstå att man behöver människor runt omkring sig som bryr sig.

Frågar!

Kanske är jag avtrubbad..

Mitt liv har gjort mig till den jag är. Varken mer eller mindre.

Kanske är jag inte lagom i alla fall 🙂 Phjuu!