Advent framskrider…

Vilket konstigt ord – skrider! Men på något sätt passar det fint ihop med advent. Åtminstone med adventssånger.

Antar att det har att göra med ett visst sätt att gå. Ungefär på det sätt som Luciorna skrider framåt. Sådär lite sakta och högtidligt. Så kanske det inte stämmer så bra på ett sätt med advent.  Åtminstone skulle inte de hålla med mig som tycker att advenstiden är stressens o jäktets tid. (Fast jag tror de blir lite färre för varje år som går.)

Det tycker inte jag! Och på ett sätt är veckorna som vanligt, en massa jobb på en massa olika sätt, varavat med lite ledigheter och fria stunder. Bara så mycket ljusare och finare hemma i huset, med alla ljusstakar och stjärnor. Och julen som byggs upp eftersom, särskilt under helgerna. Inte framstressat, utan som lite avslappnad avkoppling – på mellanstunder mellan annat man gör.

Så kanske ordet "framskrider" passar bra med advent ändå. För "bakåt-strider" gör man nog aldrig. Det har i varje fall jag aldrig hört!

 Och nu finns ett par julkrubbor framme…