”Min” morfar Emil!

När jag gifte mig fick jag en morfar! Det hade jag aldrig haft förut! Ja, rent biologiskt förstås fanns det ju en, men han var borta från detta jordelivet långt innan jag var född.

Den morfar, jag nu fick dela med min man, var som av den väderbitna lite karga människotypen, Men han hade ett varmt hjärta och kunde till och med bli tårögd ibland. Den sidan kom fram lite då och då, när vi satte och pratade över kok-kaffet, på kökssoffan i hans hemtrevliga kök.

Den här tavlan är ett av de minnen vi har av honom. Det är han som lagt pusslet och sen gjort en tavla av det. Tänk att han gjorde så pyssliga saker, fast han annars både flottade timmer i norrlandsälvarna och grävde guld i Alaska. Bland mycket, mycket  annat!