Flygfisk, fossil och krångliga namn.

Kan fiskar flyga? Jo, vissa sägs kunna det, men det är förstås bara delvis sant!  De glidflyger bara, med hjälp av sina förstorade fenor. Men det är ju inte så illa, det heller. Det finns det till och med bläckfisk som gör. Och dessa bläckfiskar sägs ta sig fram upp till fem gånger fortare än då de simmar genom vattnet.

Sen kan man ju läsa om oförklarade fenomen med fiskar som helt översvämmat fartygsdäck, flugit högt upp i trädkronor eller landat långt upp på land. Vid närmare granskning har detta dock lätt förklarats genom att det skett i samband med stormar då vinden fört med sig fisken.

Thor Heyerdahl berättar dock i sin bok "Expedition Kon-tiki" att de ofta hittade flygfisk på däck. Bland andra märkliga djur och fiskar som flottens besättning såg på sin väg över Stilla havet fanns rikligt med just flygfisk. Inte sällan landade dessa ombord på flotten, ofömögna att lyfta på nytt.

För om  flygfisken av misstag inte landar i vattnet efter glidflykten får den problem att lyfta igen. Eftersom det är med hjälp av stjärtfenans rörelser i vattnet den kan lyfta igen.Ofta fanns där ett tiotal fiskar på Kon-Tikis däck om mornarna, rekordet var 26 stycken. Så – det blev ofta fisk till lunch under den seglatsen. (Illustrationen är från baksidan av Tor Heyderdahls bok "Expedition Kon-Tiki".)

Fossila fiskfynd med förstorade bröstfenor visar att det även fanns flygfisk i forntiden. Som brukligt är med fossilfynd har de getts ett latinska, för de flesta av oss, krånliga namn. (Illustrationen av denna samt den översta är från Smithsonian museum i Whashington DC.)

På tal om fiskar och krångliga namn så har den här fossila fisken – som inte är en flygfisk – ett latinskt, krångligt namn som jag faktiskt glömt bort. På svenska kallas den sill! (Foto på eget fossil.)