Den Molénska Släkt-Syrenen!

Den blommar fint nu syrenen!

Den kommer ursprungligen från Alnön, utanför Sundsvall, där svärmors moster Margit bodde. Därifrån flyttades den till morfar Emils hus på Alvik här i Umeå. När han var borta bestämde vi oss för att flytta över syrenen till vår lilla miniträdgård. 

Särskild stor var den inte då, och vi fick veta att den var förädlad, så den skulle inte växa så mycket mer. Och då den inte vuxit något speciellt på många år, så höll vi det för sant…

Men när syrenen kom hem till oss, så satte den igång att växa av alla krafter. Inte för att jag förstår varför. Vi göder den aldrig eller något sånt. Eller vattnar extra under torra somrar. Förmodligen fick den betydligt bättre omvårdnad hos morfar Emil, som var en hejare på trädgårds-skötsel.

Kanske tyckte den inte om att vara förädlad, och bli ompysslad? Den kanske tyckte om att ha det kargt och få växa fritt som den behagar. Jodå, vi klipper bort en massa torra grenar eftersom, och tar bort dem som växer ut över trottoaren. Vi vill ju inte den ska ta över hela gatan – en viss risk finns att den gör det annars. Känns det lite som!

Men att sitta intill, eller under den, då man fikar under varma sommardagar – då är man bara så glad att mannen inte gav upp, trots snåriga och kraftiga rötter, när han grävde upp den sin morfars trädgård. Jo, lite gav han upp när jag tänker efter – för han högg av de motspänstiga rötterna efter ett tag. 

Och se – de rötter vi fick med oss räckte! Och gissa att jag är glad för det!