Att besegra sin Goliat…
Läste just en så fin berättelse i den här boken. Lite kort – Den handlar om en man som i 25-års-åldern bestämmer sig för att bli präst. Han hamnade i ett gruvdistrikt i Belgien, där det redan efter en kort tid hände en gruvolycka där många dödades. Willem gjorde nu allt han kunde för att på olika sätt kunna hjälpa och bistå de nödställda.
Men när hans överhuvud inom kyrkan kom dit blev denne bestört, av att finna honom i enkla och trasiga kläder. Sin lön hade Willem gett bort till ortsborna. Trots sina försök att förklara att han trott att Jesus skulle handlat likadant blev han nu avskedad som präst. Det ansågs inte rätt att han framstod enklare än dem han skulle betjäna.
Till en början blir nu Willlem bitter och arg. Men så en dag får han se en man släpa på en tung börda med kol, vilket griper tag om honom i medkänsla. Han börjar skissa mannen i en teckning, kastar den och gör en ny… Efter ett tag börjar han förstå att han kanske har ett budskap genom sina konstverk istället för det liv som präst han förlorat. Och många är de som sedan genom åren tyckt om hans konst.
Hela hans namn var Vincent Willem van Gogh. Men det fick man inte veta förrän i slutet av berättelsen. Och när jag läste det så rös jag lite…
(Försökte hitta berättelsen i uppslagsverken, men där står bara att han blev präst och tillbringade en tid i det här gruvdistriktet. Plus en massa andra saker förstås, och allt var kanske inte så lyckligt…)
![IMG_6222[1]](http://blogg.vk.se/gunnelsblogg/wp-content/uploads/sites/620/2017/07/IMG_62221.jpg)
