Mannen utan öde…

”Där framför oss brann just i det här ögonblicket våra reskamrater från tåget, alla de som hade bett att få åka bil, vidare… alla småttingar, och mödrar eller blivande mödrar… – det var vad som berättades.”

Citat från ”Mannen utan öde” av Imre Kertész. Boken jag nämnde här i bloggen för ett par dagar sen att jag börjat läsa. Har kommit en bit längre och det finns mycket man vill citera och också att fundera över. Som följande ur den 14-årige huvudpersonens tankar –

”…kunde jag ändå inte låta bli att nästan tvivla på att de som gick här bredvid (förtryckarna egen anmärkn) oss egentligen, trots allt, i grunden var lika oss, att de, när allt kom omkring, i grund och botten var gjorda av ungefär samma mänskliga material. Men jag kom att tänka på att mitt synsätt kanske var felaktigt, för jag var ju inte densamme, naturligtvis.”

”Samma mänskliga material” – ja, visst kan man fundera!