Att vårda sina växter – eller att inte göra det…

Undanställda i sin vrå börjar det blomma på nytt! Lite intressant, men knappast fint ändå, eftersom det vissna dominerar. Undrar hur det skulle bli om man gav sig tid och energi att klippa bort allt det vissna?

Tänk ändå när det såg ut så här – men det var i början av sommaren.

Och då tillsammans med sina vänner tusenskönorna. Dessa står nu i en annan vrå – i trädgården och är ännu värre däran. Men de sägs ju vara perenna, så – kanske blommar de nästa sommar igen! Det lär marguriterna inte göra!

Och den ”romantiska trädgården” jag köpte för att i viss mån ersätta de vissnade i blomlådorna – ja, de ser inte längre ut som på fotona.

Undrar lite vad jag gjort för fel – eller vad jag inte gjort för att de skulle ha varat – åtminstone lite längre…

Jag gillar det som växer ur marken, och som bara kommer tillbaka – år efter år efter år… Fastän de inte får någon omvärdnad alls, varken med ny jord eller näring. Tänk så förunderligt egentligen ändå!