Mildar vindar och sånger…

Det blåser så milda vindar! Milda septembervindar som letar sig in mot själ och sinne, och man bara tar emot dess mjukhet

.   

Lite onödigt att berätta, då alla som varit ute idag bör ha upplevt detsamma. Men ändå känns det så skönt att säga det – eller skriva det (fast det är ungefär detsamma).

Det finns någon bok som heter – ”Nu vill jag sjunga milda sånger”! Har tänkt jag skulle läsa den någon gång, bara för rubrikens skull. Än har det inte blivit av. Fast varje gång jag stöter på rubriken så känns det så bra inombords. Bara för den milda rubrikens skull.

Det är intressant det där med rubriker, vad det säger om bok. En annan rubrik jag fäst mig vid är ”Medan tiden tittar på”! Den känns så avslappnad och skön. Faktiskt lite grand åt det milda hållet.

Önskar att det blåste lite mera milda vindar på världens arenor – och i storpolitiken. I lillpolitikens också förresten. Det skulle inte skada – tvärtom!