Så mycket som ryms…

Dagen är vaken och glad! Och så är jag – sedan länge…! Fast dagen gråter lite, när man tittar ut genom fönstret…

Och så är det ju! Så många tårar, så mycken sorg, så mycken ilska, så mycket glädje och så många skratt som ryms i vår värld. På samma dag och samma sekund! Och ibland tänker jag – hur är det möjligt att jag kan vara glad mitt bland alla dessa tårar och all denna sorg? Och ändå… Hur skulle det vara möjligt att utan styrkan av sin glädje kunna delta i någons sorg och känna empati…

Gud give att man inte slutar bry sig!