Rätt sak vid rätt tid – i varje fall beträffande julen!

Tänk ändå – att man bryr sig så mycket! Jag menar att plocka fram en massa saker, och nästan älska att göra det. För att sen plocka bort det efter några veckor. Ibland bara efter typ två. Och tycker då om att göra det också! Fast kanske inte lika mycket förstås!

Undrar egentligen varför man tycker att det känns så skönt! Jag menar att mycket av saker man har, har man ju framme hela tiden. Och skulle man plocka bort det – ja, då är det rätt så ok, men inte upplever man någon ”så-skönt-att-plocka-bort-känsla”.

Visst ändrar man ibland på en del, alltifrån att byta plåtburkar efter årstider (gör i varje fall jag) till att kanske möblera om i någon vrå. Men ändå! Ta bara det här med dukar. Visst får en del icke-jul-dukar ligga framme över jul. Men att ha kvar juldukar till långt efter jul – det känns bara så fel. Och tänk bara om man skulle lägga fram en julduk till midsommar. ”Hemska öde” som man säger häruppe ibland. Fastän det bara är som olika typer av motiv. Eller… är det kanske inte det ändå?

Varför är det egentligen så här med det som rör julen? Faktum är att jag inte vet…

(Och jodå, det är likadant med påsk, men då har man ju inte lika mycket!)