Om och och men!

Jag ser det som du, och…! eller – Jag ser det som du, men…! Idag funderade någon på facebook över skillnaden häremellan! (På engleska, men jag översätter lite fritt! )

Ett enda litet ord som skiljer. Men håll med om att skillnaden blir ganska så stor. När man hör det här ”men”, så tänker man egentligne inte på satsen innan. Den må sen vara hur positiv som helst. För nu vet man – nu kommer det negativa, ibland något riktigt negativt sådant!

Fb-skribenten tog exemplet med ”Jag vill inte kritisera dig,men…”! Ja, ni hör ju själva hur det låter! För mig är lite värsta varianten – ”Jag har inget emot invandrare, men…” Följs ofta av en kommentar som visar hur mkt man i själ och hjärta ändå har emot dem”!

På nå´t sätt känns det ärligare – vad än det nu gäller – att säga direkt om det är något negativ man vill komma fram med. Undrar förresten hur jag själv alltid gör. Ska försöka vara lite mer uppmärksam på det, fortsättningsvis…