En älskvärd person…

Helt nyss kom ordet älskvärd upp i en samtalstråd på facebook. Någon skrev om att alla är älskvärda, i mening att de är värda att vara älskade. I första hand av Gud, men också av oss som medmänniskor.

Oopps! Så har jag faktiskt inte tänkt på det! När jag hör ordet älskvärd, så är det mer i form av ett adjektiv. Exakt hur jag framför mig ser en älskvärd person är lite svårt att definiera. En ganska så mild och vän person, som ler mjukt och vänligt mot dem man möter. Och, märkligt nog är det en kvinna jag ser. Hmm… Visst kan en man väl vara älskvärd också? Även med den här, lite otyldiga bilden jag försöker återge.

Men vänder man på ordet, som fb-kommenteraren gjorde, så får det förstås en annan innebörd! Värda att älskas – det skulle innebara, att även lite tuffa, framfusiga och till och med råbarkade personer skulle kunna kallas älskvärda. Ibland slår tanken kullerbyttor, och det är bra ibland att få skärskåda de föreställningar man bär med sig. 

Att vara älskvärd – eller värd att älskas! Det tål att tänka på!