”Mitt hjärtas betesmark…”

Gick på Gudstjänst igår! Där bl a Umeå Bach-Ensemble framförde den underbara motetten Jesus meine Freude av J S Bach. Tjugo minuters a capella-sång, så melodiskt och vackert! 

Men nästan det bästa var att ensemblen översatt de tyska texterna till svenska, som man fick följa på vita duken. Den första raden gick rakt in i mitt hjärta och sjunger i mig fortfarande – ”Jesus, min glädje, mitt hjärtas betesmark…”

Sen dundrade han på ordentligt, Bach – Ett litet utdrag –

”Trots den gamla Draken,
Trots Dödens käft,
trots rädslan till och med!
Rasa, värld, och spricker:
Jag står här och sjunger
i säkert lugn.
Guds kraft tar hand om mig;
jord och avgrund måste tystna,
oavsett hur mycket de mullrar.
Men ni är inte i köttet,
utan i Anden…”
så att Guds Ande
bor i er…”

Kanske var det lite 1700-tal att ”dundra” sådär! Men när det är självupplevt, som det så uppenbart var från Bach´s sida, så blir det så starkt. Dagens lovsånger under 1900 och 2000-tal i all ära. Men kanske skulle vi behöva lite mera blixt och dunder, även idag – varvat med skönheten i de första textraderna!

Jag är så glad att jag gick på Gudstjänst igår!