När det som är litet blir stort!

Nej, särskilt fort går det inte – det kan jag inte påstå! Men, det har ändå börjat röra lite på sig de båda sista dagarna. Förut stod det helt stilla under flera veckors tid!

Undrar vad det är som gör att man ändå går och tittar på dem varje dag, för att se om de utvecklats någonting. Och varför jag tycker det är intressant, när det blommar så mycket hos andra, t o m här i Umeå. Att det sen gör det söderöver, och världen över, det är ju en sak. En japansk fb-vän delade foton på hur mycket fina blommor och växter som helst idag – från deras egen trädgård. Den japanska våren verkar vara något alldeles extra!

Men ändå – jag vill inte bo i Japan, eller söderöver! Och inte någon annanstans i Umeå heller. Jag vill bo just här, med vår egen oansenliga lilla trädgård. Där vitsippsknopparna börjar visa sig bland fjolårslöven, och till och med det lite knappt! Och där enda utslagna blåsippan är jätteliten och röd, och knappast ens utslagen! Och där endast en enda krokus visar sin färg…

”Mitt hem är min borg” brukar det heta – kanske handlar det om det?

Men också – att vara glad för det lilla, just den känslan! Det är så stort!