”Gråt inte mera, Maria…”

Påskdagsmorgon! En rad ur en dikt av Ylva Eggehorn dyker upp i mina tankar ”Att inte himlen brast av glädje den morgonen!” Så – jag googlar fram den (lätt). Ser att det är sista raden – och här är hela dikten, i sin jublande glädje. ”Gråt inte mera, Maria…”

Morgon, morgon, lyckliga morgon!
Gråt inte mera, Maria!
Stå inte där och stirra dina ögon tomma på gravmörkret,
på tomheten, på döden,
han finns inte där!
Fäst upp ditt hår, torka dina tårar –
Maria, vänd dig om!
Där i den levande trädgården
där i den tunga grönskan
där i gräset som är tungt av dagg
och blommor
där i blommorna bland fåglarna med hela staden för sina fötter
med hela världen för sina fötter, med hela ljuset i sina händer,
med hela himlen dåraktigt blå av morgonvind,
med fåglar, barn
överlistade vakter,
bortsprängda stenar –
”Maria”
”Herre”
Att inte himlen brast av glädje den morgonen!